BERGENS STJÄRNOR
Författare: Jojo Moyes
Antal sidor: 409
Första stycket: ”Lyssna. En halvmil in i skogen precis nedanför Arnott’s Ridge är tystnaden så kompakt att det känns som om man vadar genom den. Det hörs ingen fågelsång efter gryningen, inte ens under högsommaren, och absolut inte nu när den kyliga luften är så tjock av fukt att de få löv som tappert klamrar sig kvar på grenarna är alldeles stilla. Bland ekarna och valnötsträden rör sig ingenting: vilda djur befinner sig djupt nere i marken, mjuka pälsar sammanflätade i mörka, trånga hålor eller urholkade trädstammar. Snön är så djup att mulåsnans ben sjunker ner till hasorna, och då och då snubblar han till och frustar misstänksamt och tittar efter lösa stenar eller gropar i det oändliga vita. Det är bara den smala ån där nere som rör sig – dess klara vatten som porlar och bubblar över den steniga botten på väg mot en slutpunkt som ingen i de här trakterna någonsin sett.”
HANDLING:
1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kolgruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.
Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med beväpnade hembrännare och giftormar, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem.
OMDÖME:
Jojo Moyes är sedan tidigare en favoritfärfattare där ”Sophies historia” fortfarande ligger högst i listan. Efterföljande böcker har landat lite olika och befunnit sig mest inom genren för ren, söt feel-good, men nu känns det som om Moyes äntligen har hittat hem igen! Jag möts av fantastiska miljöbeskrivningar som målar de vidsträckta bergen i Kentuckys vildmarker som någonting att både beundra och respektera. Det är till viss del en feel-good men med en rejäl dos svärta och mörker, det är inte bara en skimrande fantasi utan också en skildring av en nästintill brutal verklighet som bygger på en sann historia om Kentuckys ridande bibliotekarier. Det är ojämlikhet, klasskillnader, kvinnoförtryck och rasism blandat med böckers makt, betydelsen av kunskap och utbildning och en brinnande passion för läsning som till slut på ett sätt sammanfattar hur det var att vara kvinna, vilken frihet man hade - eller framför allt inte hade. Och överlag är det en historia om kvinnor, starka kvinnor, ett systerskap och en vänskap som står emot det mesta och ett engagemang för varandra och samhället som verkligen slår igenom.
Jag tycker sedan tidigare om Moyes sätt att skriva och hon har en säregen förmåga att alltid skapa karaktärer som man bryr sig om, det är karaktärer att engagera sig i, oroa sig för och skratta tillsammans med. Det cirkulerar främst kring fem kvinnor som alla är starka på sitt eget sätt men där Margery står som Kvinnan med stort K och visar att det fanns kvinnor som ägde sig själva, stod för sin åsikt, klädde sig i byxor och i princip betedde sig som, tja, en man. Jag ansluter mig till denna kvinnoskara och fullständigt överfylls av dåtidens girl power. Det är en historia som släpper lös alla känslor som finns och jag förundras gång på gång hur författaren lyckas få mig att både koka av ilska, le av förundran och skratta av ren glädje. Det blir bara svårare att lägga boken ifrån sig och jag lämnar historien med en lätt sorgsenhet att behöva säga adjö till Kentuckys vildmarker och de fantastiska kvinnor som med sitt mod och engagemang stod emot hat och förtryck för att sprida kunskap och rättvisa för dåtidens kvinnor. En sann läsupplevelse och jag ser fram emot Moyes nästa bok, där jag hoppas hon håller sig till denna nya historiska feel-good med en rejäl dos svärta-genre där jag anser att hon verkligen hör hemma.