AGNETAS BOK
Författare: Maria Gustavsson
Antal sidor: 388
Första stycket: ”Agneta Martinsdotter slog upp ögonen. Förbryllad drog hon med höger hand över sina kinder. Hur kom det sig att de var torra? Hur kunde hon gråta så i en dröm och sedan vakna utan att ha fällt en enda tår?”
HANDLING:
I prästgården på Orust härskar den nye kyrkoherden Jostein Erlendsen. Han är på jakt efter en lämplig hustru och väljer hushållerskan Agneta. På prästgården finns också den förre kyrkoherdens änka, Anna Theodora, men vart ska hon ta vägen om inte Jostein vill ha henne? En oväntad vänskap uppstår mellan de båda kvinnorna och tillsammans far de till Uddevalla. Där driver Katarina sin tygbod samtidigt som hon plågas av att se den yngre systern Ebbas förtvivlan.
För att komma bort från häxprocesserna i Dalarna har Ulrika rymt med sina barn och styvbarn och vandrar planlöst västerut. Kanske hoppas hon på att kunna ta sig hem till prästgården på Orust, men först måste hon hitta någonstans att bo under vintern. Gör hon inte det kommer hon och barnen att frysa ihjäl.
OMDÖME:
Jag började läsa om systrarna Morlandeus för ganska länge sedan och det har verkligen varit en resa. Jag blev glatt överraskad när jag insåg att en planerad trilogi skulle utökas för jag var, liksom författaren själv, inte riktigt redo att lämna dessa människor riktigt än. Det har hållit en hög standard ända från början, med en ytterst liten svacka i mitten, för att sedan verkligen återigen ta fart med föregångaren ”Ylvas bok”, för att med ”Agnetas bok” verkligen bibehålla en stark tiopoängare. Gustavsdotter har en säregen förmåga att verkligen få en svunnen tid att åter komma till liv. Hur det såg ut, hur det kändes, hur det luktade, vad man tyckte, tänkte, vad som gjorde folk lyckliga och rädda. Det här är historiska romaner när de är som allra bäst. Jag fullkomligt sveps in i 1600-talets Sverige. Det är karaktärer och miljöbeskrivningar som fångar både kropp och själ, detaljer som letar sig in i minsta vrå och aktiverar alla sinnen, och människoöden som får hjärtat att värka.
Språket är välformulerat där tidstypiska uttryck och ordval sömlöst vävs in i dialogerna utan att sakta ner läsningen. Man får verkligen en känsla av vad som kan ha pågått i huvudet på dessa människor. Vad man sa till varandra och på vilket sätt, vad var passande och inte och i vilket sammanhang och varför. Och kanske viktigast av allt: vad kunde konsekvenserna bli av att säga fel sak till fel person vid fel tidpunkt? Det är sannerligen intressant att kasta sig in i denna verklighet.
Det är mycket som händer. Det är förvisso Agnetas bok men som alltid finns många karaktärer vid sidan om som alla fortsätter att utvecklas. Systrarna Ulrika, Katarina och Ebba, deras bror Magnus, alla tillföljande barn och tjänstefolk, den fruktansvärda Jostein som alltid tycks finnas med på ett hörn, alla har sin roll att spela. Det finns som alltid ett starkt kvinnligt perspektiv som tar upp såväl kvinnans möjligheter som förtryck, lycka som olycka, svårigheter som förutsättningar. Det var säkert svårt för de flesta att leva under denna tid med allt vad den innebar, men nog måste det ha varit snäppet svårare att vara kvinna. Det är mycket som väcker känslor, mycket som får hjärtat att banka och blodet att koka, men mitt i allt elände, all sorg och allt förtryck finns ändå kärlek och hoppfullhet, kvinnlig vänskap, medmänsklig värme och omtänksamhet. Efter denna del vet jag att det finns en till som är planerad att bli den sista. Jag kommer läsa den och hoppas att författaren ändrar sig, igen.
Tidigare böcker i serien om systrarna Morlandeus:
Ulrikas bok, Katarinas bok, Ebbas bok, Ylvas bok
