BARA BÖCKER!

Författare: Emma Ångström

Antal sidor: 224

Första stycket: ”Det är något som är ruttet. Man ser det på dem. Små vattniga ögon, fnasiga kinder, kladdiga händer. Överallt lämnar de sina avskyvärda avtryck så man påminns om deras existens vart man än vänder sig. De är ruttna in i själen. De går inte att rädda. Det förstod jag för länge sedan. Men de fortsatte komma, en efter en, trots att hon borde vara en öken vid det här laget.”

 

HANDLING:

Julia lever det perfekta livet tillsammans med sin man Henrik och deras tre barn. Henrik är allt hon någonsin drömt om: stilig, omtänksam och en underbar far. Men en morgon när Julia vaknar upptäcker hon att Henrik är borta. Hon letar desperat, och vägrar ge upp trots att polisens utredning inte ger något resultat. Under sitt sökande upptäcker Julia saker hos Henrik som hon inte kände till. Vem är det egentligen hon har varit gift med? Långsamt börjar bilden av en annan Henrik växa fram. Samtidigt som hon inser att både hon och barnen svävar i stor fara.

 

OMDÖME:

Det här var den första boken jag läst av Emma Ångström och jag är mäkta imponerad. Det är otroligt välskrivet, riktigt krypande och på sina ställen hårresande läskigt. Det är suggestivt, mörkt, ruggigt, ständigt osäkert och ska jag jämföra med någonting går tankarna åt Gillian Flynn. Det är baserat på en sann historia, vilket gör det hela så mycket mer påtagligt, och beskrivningarna är så insiktsfulla och levande att näsan rynkas och det blir en konstig smak i munnen. Julia är den karaktär som tar mest plats och det är genom henne som vi får följa mysteriet, vad hände egentligen med Henrik? Vanligt vardagsbestyr eskalerar snabbt till någonting obehagligt och fullständigt otänkbart. Mycket finns gömt under ytan och allteftersom sanningen uppdagas läser jag alltmer intensivt.

Det handlar om ondska som går i arv, djupt hat som drivkraft och vad vi är beredda att göra för att ta hämnd. Handlingen bjuder också på en slags visuell framställning av faran i att kasta sten i glashus och att man får ligga som man bäddar. Det är rasande intressant att följa med i denna intensiva handling som slutar i en rejäl käftsmäll. Små ledtrådar läggs ut alldeles lagom diffusa, sådär så att man hela tiden har sina aningar men aldrig kan vara riktigt säker på hur allt hänger ihop. Sammanfattningsvis en psykologisk thriller när den är som allra bäst och nu ser jag fram emot att läsa mer av Ångström.