GEIGER
Författare: Gustaf Skördeman
Antal sidor: 366
Första stycket: ”Kaffekopparna från Royal Copenhagen stod kvar på bordet med bara små slattar i botten, kakfaten var länsade och saftglasen tömda. Blåprickiga servetter låg oanvända och nersölade om vartannat. Duken var full av kaffefläckar och smulor, och här och var hade glasen lämnat ljusröda ringar efter sig. Stolarna stod utskjutna från bordet, från när de yngsta rusat iväg.”
HANDLING:
När hon vinkar av barnbarnen ringer den fasta telefonen. Ur luren kommer ett ord, Geiger. I decennier har hon vetat att detta skulle kunna ske och allting gungar till. Hon vet vad det innebär, letar fram vapnet, skruvar på ljuddämparen och smyger fram bakom sin man och sätter mynningen vid hans tinning. Sedan trycker hon av.
Mordet i Bromma är inte ett fall för Sara Nowak. Men hennes poliskollega vet att Sara känner de drabbade, de tillhör hennes uppväxt, och därför behövs hon. Sara trotsar reglementet och kliver in i utredningen, ett förmörkande förflutet intar henne och kastar in henne i en förödande plan som väntat i en evighet på att få iscensättas.
OMDÖME:
Det här är det första jag läst av Skördeman, men det lär inte bli det sista. ”Geiger” är en typisk bladvändare, fruktansvärt spännande med korta kapitel och högt driv. Det är en historia som börjar så otroligt vardagligt oskyldigt men som väldigt fort byts ut och eskalerar till någonting helt annat. Det är en kriminalroman som handlar om ett brott, men också en bok om utnyttjandet av flickor och unga kvinnor. Det känns välarbetat och välskrivet och det märks att författaren är van att arbeta med att skriva för film och TV. Det känns väldigt dramaturgiskt, ingenting lämnas åt slumpen, varje stämning fångas skickligt upp utan att kännas överdriven eller långsökt. I ett rasande tempo avslöjas hemlighet på hemlighet och jag överraskas av så många vändningar att jag tappar räkningen. Det är ganska osannolikt men fortfarande inte helt otroligt och ändå på något sätt trovärdigt.
Sara Nowak är en sympatisk karaktär men jag vet inte om jag får riktigt grepp om henne. Hon är principfast, rättvis och grundläggande omtänksam men hon är också okontrollerbar, oförutsägbar och stundvis lite naiv och dumdristig. Hon känns sammantaget lite som en stor pistol som går på en obestämd timer, lite småfarlig och många tankar som definitivt går i linje med vad som är rätt och riktigt, men det är inte alltid som jag håller med hennes sätt att agera. Så jag är lite tvetydig till henne, men jag tror fortfarande hon kan växa i kommande delar. Förutom henne skulle jag inte säga att några andra karaktärer är speciellt märkvärdiga. Det är inga jag kommer att komma ihåg, men kanske är det inte så viktigt för just denna story. Som spänningsthriller klarar den av att stå på egna ben förhållandevis bra i alla fall.
Dock blir det ibland lite för rörigt. Det är mycket konspirationer och politik som går in i varandra. Det är kalla kriget, KGB, Stasi och Säpo i en enda blandning. Det behövs en hel del fokus för att hålla reda på alla trådar, inte för att det egentligen är något fel med det, men jag antar att inte riktigt passade mig just nu. Förutom den röriga komponenten var detta en stark debutroman som definitivt öppnat mitt intresse för Gustaf Skördeman. Och nog kommer jag att läsa nästkommande bok också för att se om det kan nå upp till en fullpott.