ELVA MINUTER
Författare: Paulo Coelho
Antal sidor: 362
Första stycket: ”Det var en gång en prostituerad kvinna som hette Maria. Vänta lite. ’Det var en gång’ är ett bra sätt att börja en saga för barn, men ’prostituerad’ är ett ämne för vuxna. Hur kan jag skriva en bok med denna synbart motsägelsefulla inledning? Eftersom vi i varje ögonblick av våra liv står med ena benet i sagans värld och det andra i avgrunden låter jag emellertid denna början stå kvar: Det var en gång en prostituerad kvinna som hette Maria.”
HANDLING:
"Elva minuter" bygger på en sann historia om en ung, vacker kvinna från en bergsby i Brasilien. "Mitt mål är att förstå kärleken", skriver Maria i början av sin dagbok. Men hennes första möte med kärleken slutar olyckligt och hon bestämmer sig för att aldrig älska någon igen. Av längtan till ett bättre liv låter hon sig dock förföras av en schweizisk teaterdirektör och flyttar till Genève, där hennes förhoppningar om rikedom och berömmelse slutar i prostitution. En dag dyker konstnären Ralf upp, och deras möte blir en vändpunkt för dem båda.
OMDÖME:
Jag har tidigare läst lite av varje av Coelho och han kan dra lite för mycket åt det religiösa hållet för min smak, men här är det väldigt dämpat och välbalanserat. Jag slås av författarens väldigt avskalade och enkla språk som fungerar förvånansvärt bra. Det finns inga utsvävande liknelser eller överdrivet målande beskrivningar, istället ges handlingen med en väldigt ödmjuk framställning. Det handlar om drömmar och förhoppningar, maktbalans, kärlek och sex och vad som egentligen är skillnaden. Det handlar också om valmöjligheter och hur man kan påverka sitt eget liv. Människan står i centrum, både glädjeämnen och svårigheter, både det fantastiska och fruktansvärda med att vara just människa. Maria är den tydliga röda tråden och hennes sökande efter kärlek går in på både bredden och djupet med mycket existentiella frågor och funderingar kring livet, kroppen och själen (som är att förvänta sig när man öppnar en bok av Coelho).
Men någonstans blir ”Elva minuter” lite för diffus för mig och jag blir minst sagt förvirrad. Jag vet inte om jag tycker synd om Maria eller helt enkelt ogillar henne, om jag känner medlidande eller avsmak. Hennes syn på livet pendlar mellan ljust och becksvart och jag har väldigt svårt att få grepp om henne. Men trots att jag har svårt för Maria kan jag ändå tycka att hennes utveckling utefter handlingens gång är intressant. Trots hennes naiva, bryska, motsträviga och härdade yttre går hon igenom någon slags inre resa som ändå visar att hon också är nyfiken, reflekterande och insiktsfull. Även synen på kärlek skaver lite ibland. Den är lika hoppfull och varm som den är förvrängd och cynisk. Jag skulle varken kalla ”Elva minuter” för romantisk eller erotisk, den hamnar istället i något slags konstigt ingenmansland.
Sammanfattningsvis förstår jag mig inte riktigt på vare sig Maria eller handlingen och jag håller inte riktigt med om synen på kärlek. ”Elva minuter” har ett visst mått av intresse och engagemang och det jag tyckte mest om var slutet som faktiskt vrider synen på kärlek till någonting väldigt vackert och utvecklande. Men överlag vet jag inte om jag och Coelho är någon bra kombination. Jag har några till böcker i bokhyllan, men det får nog gå lite tid innan jag ger mig in i dem.
