FAMILJEN LAMBS HEMLIGHET
Författare: Lisa Jewell
Antal sidor: 329
Första stycket: ”Jag kan knappast påstå att mim barndom var normal innan de kom. Den var långt ifrån normal, men den kändes normal eftersom jag inte hade någonting att jämföra med. Det är först nu, när jag ser tillbaka på den flera decennier senare, som jag inser hur märklig den var. När de kom var jag nästan elva år och min syster var nio. De bodde hos oss i över fem år och under den tiden blev allt väldigt, väldigt obehagligt. Min syster och jag fick göra vad vi kunde för att överleva. Och när jag var sexton och min syster fjorton kom bebisen.”
HANDLING:
För tjugofem år sedan kallades polisen till ett hus på Cheyne Walk. Väl där hittade de tre döda kroppar och en jollrande bebis i en vagga i ett av sovrummet. De andra barnen var försvunna.
I nutid får tjugofemåriga Libby Jones reda på att hon är arvtagerska till ett övergivet hus i fashionabla Chelsea i London. Huset är värt otaliga miljoner och Libbys liv förändras från en dag till en annan.
Men arvet är allt annat än okomplicerat. Det gamla huset bär på mörka hemligheter och det som en gång skedde där sitter kvar i väggarna. Och samtidigt bevakas Libby från flera olika håll.
OMDÖME:
Jag står fast vid min åsikt att Jewell lyser som starkast med rena relationsromaner där ”Fågelburen” fortfarande ligger i toppen, men jag måste ändå erkänna för mig själv att hon bara blir bättre och bättre inom genren för spänningsthriller och jag börjar verkligen fastna för hennes senare alster. Det är mörkt, suggestivt och krypande, men fortfarande varmt och stämningsfullt. Det finns ständigt någonting som skaver och jag imponeras över hur Jewell kan få denna typ av skeva feel-good eller mörka underhållning att fungera. Att kunna blanda tunga ämnen så som svek, lögner och manipulation med precis rätt mängd hoppfullhet. Enligt Jewells signum blandas familjehemligheter med mysterier och denna roman visar med bravur hur någonting litet kan växa till någonting stort, hur någonting till synes obetydligt kan växa till oanade konsekvenser och hur någon till början oskyldig kan förändras till någonting helt annat. Det är lika fruktansvärt som det är spännande och hemligheten bakom husets väggar växer sig allt större för att slutligen leda ut i katastrof.
Jag möts av riktigt intressanta karaktärer och berättarperspektivet är flytande mellan tredje person samt ungefär hälften av kapitlen berättade ur ett jag-perspektiv av ett av barnen som befann sig i huset. Sanningen byter ständigt riktning och jag ställs hela tiden mot väggen: vad hände, egentligen, i det där konstiga huset? Och vem går faktiskt att lita på? Språket är lättläst och gång på gång imponeras jag av vilken stor berättare Jewell är, det finns en påtaglig berättarglädje och ett väldigt speciellt sken mellan raderna. Hennes största styrka ligger i hennes karaktärer och relationerna dem emellan. Det är insiktsfullt, träffande och sliter ibland tag lite extra i själen. Historien mynnar ut i ett skickligt hopsatt slut och som vanligt lämnar Jewell en liten extra uppenbarelse ända in på sista sidan. Jag längtar redan efter nästa roman av Lisa Jewell!