HIMMEL ÖVER ALASKA
Författare: Kristin Hannah
Antal sidor: 541
Första stycket: ”Den våren föll regnet i kraftiga svepande vindbyar som fick takpannorna att skallra. Vattnet letade sig in i minsta spricka och urholkade även de kraftigaste fundament. Markområden som hade legat stabila i generationer rasade ner som slagghögar på vägarna nedanför och drog med sig hus och bilar och swimmingpooler. Träd rycktes upp och föll över elledningar så att strömmen gick. Floderna steg över sina bräddar, sköljde över trädgårdar och förstörde hem. Människor som älskade varandra blev irriterade och grälade allt mer i takt med att vattennivån steg och regnet fortsatte att falla.”
HANDLING:
Det blir inte första gången trettonåriga Leni flyttar när hennes impulsive pappa bestämmer att familjen ska bosätta sig i Alaska. Han vill att de ska göra ett nytt försök på ett nytt ställe, för att försöka få ordning på allt. Också Leni hoppas att tillvaron ska bli bättre i den ärvda stugan i vildmarken - så mycket stormigare kan det i alla fall inte bli. Den första tiden verkar lovande. Men när vintern kommer sänker mörkret sig över familjen.
OMDÖME:
Kristin Hannah har tidigare skrivit ”Näktergalen” som gick rakt in i hjärtat på mig och ”Himmel över Alaska” är inget undantag. Det här var en slags blandning mellan Lisa Jewell, Jojo Moyes och Jane Harper, och jag fullkomligt älskar det! Relationerna mellan karaktärerna tar stor plats och det är också en av bokens största styrkor. Relationen mellan Leni och Matthew, mellan Leni och hennes mamma, det är väldigt insiktsfullt, utelämnande och trovärdigt. Även gestaltningen av relationen mellan Leni och hennes föräldrar ges på ett trovärdigt sätt och visar på ett komplicerat förhållande med många gråzoner. Vad är äkta kärlek? Och kan tidigare äkta kärlek försvinna? ”Himmel över Alaska” blir en roman som innehåller ett helt liv. Överlag är det Leni som läsaren lär känna bäst och hon är sannerligen noggrant porträtterad. Hennes utveckling från osäker flicka till självständig kvinna är en resa som verkligen fångar mig. Det handlar till stor del om kärlek och vänskap i alla dess former, men vi får också se den mörka baksidan av våld i hemmet som tvingar Leni till ständig vaksamhet och rädsla i ett klimat som redan kräver det mesta som går av en människa för att överleva. Det handlar om styrka såväl som svaghet. Om starka människor, men också om trasiga.
Förutom skicklig gestaltning av relationer möts jag också av miljöbeskrivningar utöver det vanliga. Det är förundrande, fascinerande och förödande. Naturen är inte bara en bakgrund att stå för sig själv utan blir istället en del av historien, den blir en del av gestaltningen som så väl skapar ett engagemang kring den ständiga isoleringen och anpassningen i en värld som är ständigt livshotande på alla sätt och vis. Trots sina dryga 500 sidor känns ingenting som utfyllnad och historien utvecklar sig i en rasande fart. Historien byggs ständigt upp och i takt med att Leni växer och börjar drömma om en annan framtid än den hennes far vill märker man som läsare att berättelsen närmar sig en oundviklig vändpunkt. Slutet tar en helt annan vändning än vad jag föreställt mig men trots att detta är fallet och att allting kanske knyts ihop lite för fort känner jag mig så där skönt fullständig efter sista sidan. Jag har levt ett helt liv med Leni i ett makalöst landskap som nästan blivit en del av mig själv och jag kan inget annat än beskriva detta som en magisk läsupplevelse.