JÄGARINNAN
Författare: Kate Quinn
Antal sidor: 626
Första stycket: ”Hon var inte van att bli jagad. Sjön sträckte ut sig, gråblå och glittrande. Kvinnan blickade ut över vattnet med händerna vilande i knäet. En hopvikt dagstidning låg bredvid henne på bänken. Rubrikerna basunerade ut gripanden, dödsfall och kommande rättegångar. Rättegångarna skulle hållas i Nürnberg, verkade det som. Hon hade aldrig varit i Nürnberg, men hon kände de män som skulle ställas inför rätta där. Vissa av dem endast till namnet, andra hade låtit sina champagneglas vänskaplig klinga i hennes. De var alla dömda. För brott mot freden. Brott mot mänskligheten. Krigsbrott.”
HANDLING:
Sibirien, före kriget: När andra världskriget närmar sig sätter den våghalsiga stridspiloten Nina Markova allt på spel och ansluter till Natthäxorna, ett kvinnligt bombregemente. Men när hon hamnar bakom fiende-linjen, i händerna på den ökända mördaren, kallad Jägarinnan, tvingas hon uppbåda all sin styrka och list för att överleva.
Köln, 1950: Efter krigsslutet lämnar den brittiska krigskorrespondenten Ian Graham journalistiken för att leta upp nazistiska krigsförbrytare. Ett mål kvarstår: Jägarinnan. För att hitta henne söker han upp Nina, det enda vittne som lyckats fly från henne levande.
Boston, 1946: Sjuttonåriga Jordan McBride blir överlycklig när hennes pappa, som varit änkling under en lång tid, äntligen träffar en ny kvinna. Men snart märker hon att den milda tyskan döljer något. Jordan börjar gräva i sin nya styvmors bakgrund och inser snart att hela hennes familj bär på stora hemligheter.
OMDÖME:
Det här var min första läsupplevelse av Kate Quinn och efter att ha läst ”Jägarinnan” lär det bli fler i framtiden. Det är en roman som består av tre delar som i slutet knyts ihop i en gemensam upplösning. Jag förstår ganska snart vem som är vem men i slutändan gör det inte så mycket, det här är en bok där resan är viktigare än målet. Att jag vet från första början vem som faktiskt är Jägarinnan (någonting man faktiskt kan börja undra över redan när man läser baksidestexten) tar inte någonting från spänningen då det finns så många andra trådar och öden att följa som i slutändan leder till varför hon jagas och av vem. Överlag tycker jag att karaktärerna är intressanta och de vinner mycket sympatier genom stora gråzoner. Ingenting är någonsin självklart. Vad är rätt och fel? Och vad är rätt och fel i krig?
Alla perspektiv och sidor av berättelsen är engagerande och intressanta men jag engagerar mig framför allt i Nina och hennes framställning av Natthäxorna. Återigen får jag läsa en roman där det kvinnliga engagemanget får ta stor plats och visa vad dessa modiga kvinnor faktiskt åstadkom under kriget. Det är en vinkling som ofta får stå undan för det vanligt förekommande manliga modet. Det blir också en del av andra världskriget som behandlar andra perspektiv än koncentrationslägren, här med stort fokus på Rysslands inblandning och påverkan.
”Jägarinnan” är ett typexempel på en tegelsten men den känns aldrig riktigt tung. Dock hade den kunnat vinna på att vara bara lite kortare, framför allt är det Ians del av berättelsen som ibland känns lite överflödig. Ett litet minus som drar av en poäng men allt som allt en väldigt stark roman som öppnat mina ögon för Kate Quinn.
