RÄDDAREN AV FÖRLORADE TING
Författare: Ruth Hogan
Antal sidor: 312
Första stycket: ”Charles Bramwell Brockley reste ensam utan biljett på 14.42-tåget från London Bridge till Brighton. Kakburken från Huntley & Palmers som han färdades i vinglade betänkligt till på sätet när tåget med ett ryck bromsade in i Haywards Heath. Men i samma ögonblick som den var på vippen att ner på kupégolvet räddades den av ett par trygga händer.”
HANDLING:
På ålderns höst lämnar författaren Anthony över sin samling av förlorade ting till assistenten Laura. Det är saker han tagit hand om för att gottgöra ett brutet löfte, och hon är den enda han tror kan återföra dem till deras rätta ägare. Det blir starten på en rad oväntade men förtrollande och lyckosamma möten.
OMDÖME:
Det här var med två ord: förbannat charmigt! Förutom detta också mysigt, varmt, lättsamt och behagligt att läsa. Det var en feel-good när genren är som bäst där stora leenden blandas med en alldeles lagom dos svärta. Karaktärerna är underbara, lätta att tycka om och engagera sig i utan att de för den delen blir klyschiga. De små insprängda historierna visar sedan ett bredare persongalleri där man på några fåtal sidor får lära känna människor som alla väcker engagemang på sitt eget vis. Bredvid detta finns också det fantastiska huset Padua och alla små förlorade ting som nästan blir egna små karaktärer. Överlag finns känslan av förlust som en röd tråd genom handlingen, det handlar om att förlora saker, men också människor, familjemedlemmar, vänskap och husdjur. Det är trovärdighet blandat med en liten portion övernaturlighet och magi som skapar en otroligt fin balans. Vanligtvis brukar jag ha lite svårt när det blandas in spöken och andar i någonting som inte är menat att vara fantasy, men i detta fall råkar jag falla för detta inslag som i slutändan visar en kärlek så stark att den överlever döden. Historien mynnar sedan ut i ett slut som verkligen knyter ihop säcken och samtidigt bara får en att smälta. Slutet gott, allting gott. Men det finns några aspekter att anmärka på.
Ibland känns det som om historien hoppar framåt lite för fort, nästan som att det ibland fattas något stycke eller kapitel här och där. Det övergripande resultatet blir bara aningen för spretigt. Förutom detta även en hel del klyschiga liknelser och vissa aspekter som inte riktigt går ihop vid närmare eftertanke (utan att säga för mycket). Det är en bok som når riktigt långt, men inte riktigt ända fram vilket är synd då detta känns som en historia med enorm potential. Allt som allt ändå en förbannat mysig historia som trots småsaker att anmärka på ändå letar sig rakt in i hjärtat.