LÅT VARGARNA KOMMA
TITEL: Låt vargarna komma
FÖRFATTARE: Carol Rifka Brunt
ANTAL SIDOR: 415
FÖRSTA STYCKET: ”Min syster Greta och jag satt modell för vår morbror Finn den eftermiddagen. Han målade ett porträtt av oss eftersom han visste att han var döende. Det var efter att jag hade förstått att jag inte skulle flytta in i hans lägenhet när jag blev stor och bo där tillsammans med honom i resten av mitt liv. Efter att jag hade slutat tro att aidsgrejen bara var ett stort misstag. Första gången han frågade sade mamma nej. Hon sade att det var något makabert med det. När hon tänkte på hur vi två skulle sitta i Finns lägenhet, med de enorma fönstren och doften av lavendel och apelsin, när hon tänkte på hur han skulle se på oss som om det kanske var sista gången han såg oss, då stod hon inte ut.”
HANDLING:
New York, 1987. Det finns bara en enda person i hela världen som förstår fjortonåriga June Elbus, och det är hennes morbror, den erkände konstnären Finn Weiss. När Finn som en av alldeles för många och alldeles för unga män dör i den fruktade sjukdomen aids, blir June helt ensam i världen. Hennes föräldrar har fullt upp på jobbet och storasyster Greta har glidit längre och längre bort. Men snart blir June kontaktad av Toby, den mystiske främlingen från begravningen, han som mamma kallar Finns "specielle vän", men vägrar säga något mer om. Mellan June och Toby växer en oväntad och omvälvande vänskap fram, och hemligheter avslöjas som får June att tvivla på allt hon dittills sett som sanning.
OMDÖME:
Det här var inte en helt självklar roman, utan mer som ett abstrakt konstverk. Det är en väldigt suggestiv roman som lyfter kärlek på så otroligt många plan. Det handlar om vänskap, avundsjuka, skam och ensamhet och det är så förbannat vackert att tårarna kommer gång på gång. Här är det verkligen karaktärerna som utgör stommen i handlingen. Det är en väldigt trasig familj som gestaltas med mycket själviskhet, elakhet och missunnsamhet, men jag förstår det. Alla bär på en sorg, men alla har också svårt att prata om den. Alla behöver varandra men känner att den står ensam. Mänskliga relationer målas fram som det viktigaste men också det svåraste som finns. Det är så innerligt och finkänsligt. Det handlar om hur komplicerade relationer kan vara, hur annorlunda, hur farliga men också hur de formar oss och skapar band som håller även efter döden. Det är enorma känslor som gestaltas, med en enkelhet som jag inte riktigt förstår hur författaren får till.
Överlag är det en ganska lågmäld historia som fortfarande griper tag och i bakgrunden finns vargarna som en röd tråd vilket får sin kulmen i slutet. Riktigt skickligt ihopsatt. Kanske avrundas allting lite för smidigt och utan de konsekvenser som kanske egentligen skulle bli i verkligheten, men det gör ingenting. Detta är fortfarande så förbannat vackert.
