FLYGA DRAKE
FÖRFATTARE: Khaled Hosseini
ANTAL SIDOR: 352
FÖRSTA STYCKET: ”Jag blev den jag är i dag en kall, solig dag vintern 1975, när jag var tolv år gammal. Jag minns det exakta ögonblicket, minns hur jag satt hopkrupen bakom en förfallen lervägg och kikade in i en gränd i närheten av en frusen bäck. Det är länge sedan nu men jag har upptäckt att det inte stämmer, det där man säger om det förflutna, att man kan begrava det. Det förflutna kämpar sig alltid upp till ytan igen. När jag nu tänker tillbaka inser jag att jag har kikat in i den där ödsliga gränden i tjugosex år.”
HANDLING:
Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han.
OMDÖME:
”Flyga drake” är en av de få böcker som jag nu läst två gånger. Första gången var i gymnasiet och jag minns att jag tyckte den var väldigt bra redan då. Nu när jag har läst den för andra gången tycker jag att den är ännu bättre. Det är verkligen en historia att förlora sig själv i och Hosseini visar en stor berättarförmåga som håller sig fast från första till sista sidan. Jag får en otroligt mångdimensionerad bild av Afghanistan, från det välmående och blomstrande till det karga och krigsdrabbade. Landskapsskildringarna följer Amir genom hans uppväxt och skapar ett slags personporträtt som handlar lika mycket om Amir som om Afghanistan. Det är en verklighet där alla är så väldigt kärvänliga mot varandra och sina grannar, där alla delar allt och alltid ställer upp, men där en far vägrar erkänna sin son som en man bara för att han råkar tycka om poesi mer än fotboll och folk från annan kultur inom samma religion ses som slavar. Det är en rik kultur med mycket kärlek, men som samtidigt ställer väldigt stora krav. Det handlar om vänskap och lojalitet, men också om svek. Vad i livet som verkligen definierar vilka vi är. Vad som formar oss, vad som bryter ner oss, och vad som förföljer oss. Det är verkligen en handling som skapar starka känslor med stor inlevelse.
Karaktärsbeskrivningarna går djupt och visar den afghanska kulturen ur ett helt nytt ljus. Jag fattar särskilt tycke för Amirs pappa. Han är principfast, hård men rättvis, samtidigt varm och omtänksam med en vishet som tar sig ända in i själen och ger en bild av den afghanska kulturen som jag tidigare inte visste fanns. Det finns så mycket att hämta, så mycket att känna igen sig i, och så mycket sanning om livet. Det är en historia som tar sig in i minsta vrå och på ett sätt formar om dig i grunden. Den får dig att vilja se på livet med helt nya ögon och bli en bättre människa. Sammanfattningsvis är det en historia som är väl värd sin titel att fortsatt vara en av världens mest populära böcker.
