FÄRSKT VATTEN TILL BLOMMORNA
FÖRFATTARE: Valérie Perrin
ANTAL SIDOR: 540
FÖRSTA STYCKET: ”Mina närmaste grannar är inte lättskrämda. De har inga bekymmer, blir inte förälskade, biter inte på naglarna, tror inte på slumpen, avger inga löften, för inte oväsen, är inte med i Försäkringskassan, gråter inte, letar inte efter nycklarna, glasögonen, fjärrkontrollen, barnen, lyckan.”
HANDLING:
Violette Toussaint är vaktmästare på en kyrkogård i en liten by i Bourgogne. Tillfälliga besökare och lokala invånare samlas gärna i hennes kök för en kopp kaffe, en pratstund, en gråtstund eller ett förlösande skratt. Violette är en tystlåten kvinna som föredrar att lyssna på andra. Få vet egentligen varför hon lever här ensam, mellan sin vackra trädgård och den välskötta kyrkogården.
Sent en kväll får Violette ett ovanligt besök. En förbryllad man, poliskommissarie till yrket, förklarar att hans nyligen avlidna mor har önskat att få bli begravd i just denna kyrkogård, långt borta från hemmet och bredvid en för honom helt främmande man. I takt med att Violette hjälper honom att reda ut mysteriet kring hans mor, fattar kommissarien tycke för Violette men börjar även att gräva i hennes förflutna. Det blir slutet på Violettes stillsamma tillvaro.
OMDÖME:
Det här kändes, i ett ord, väldigt franskt, i den allra bästa bemärkelsen. Det är en bok som till och med jag vill läsa långsamt för att kunna ta in varje litet ord. Det är finstämt och poetiskt men aldrig sentimentalt. Detaljrikt men aldrig överdrivet. Djupgående men aldrig rörigt. Överlag känns det väldigt välskrivet och det framträder en hyllning till livet och döden och allt däremellan. Sorg, glädje, kärlek och hopp blandas och mitt i allt finns ett litet deckar-liknande mysterium på toppen.
Violette är en karaktär som jag aldrig får riktigt grepp om, men det gör ingenting. Hon är lite allt och ingenting, ungdomlig och livserfaren på samma gång. Med mycket tungt i bagaget men fortfarande nyfiken på livet. Skadad av tidigare erfarenheter men samtidigt alltid öppen och inbjudande mot alla hon möter. Organiserad och ordentlig med en liten lekfull ton i bakgrunden. Lite tillbakadragen men fortfarande sympatisk och lätt att tycka om. Allt som allt tillför hon så mycket till historien bara genom att finnas.
Jag skulle säga att detta är en bok med väldigt många trådar, och den kommer till sin fulla rätt först när alla sidor är lästa. Enkla karaktärer blir mer komplexa och allt som först verkar svart och vitt får färg. Det är en bok som tar ganska mycket energi att läsa, en bok som inte läses i ett nafs, utan som kräver lite av läsaren. Något som inte passar alla, men jag tycker definitivt den är värd ansträngningen.
