TRE SYSTRAR
FÖRFATTARE: Heather Morris
ANTAL SIDOR: 404
FÖRSTA STYCKET: ”De tre systrarna Cibi, Magda och Livi sitter i en ring tillsammans med sin far i den lilla trädgården bakom huset där de bor. Oleanderbusken som deras mor har kämpat så hårt för att hålla vid liv står tröstlöst slokande i ett hörn. Livi, som är yngst, far plötsligt upp. Hon är tre år och tycker inte om att sitta still. ’Sätt dig ned, Livi’, säger Cibi. Med sina sju år är äldst i syskonskaran, och det är hennes ansvar att tillrättavisa de andra när de inte uppför sig. ’Far har ju sagt att han vill tala med oss.’ ”
HANDLING:
Som barn ger Cibi, Magda och Livia ett löfte till sin far – att de ska hålla ihop oavsett vad som händer i livet. Flera år senare skickas 15-åriga Livia till Auschwitz och 19-åriga Cibi följer med henne, fast besluten att hålla sitt löfte och skydda sin syster, eller dö med henne. I deras hemstad i Slovakien håller sig 17-åriga Magda gömd från nazisterna men det tar inte lång tid förrän även hon tillfångatas och skickas till Auschwitz.
Återförenade i förintelselägret avger systrarna ett nytt löfte: att de ska klara sig levande genom det här.
OMDÖME:
Jag har läst många historier från andra världskriget och jag slutar aldrig att förundras över denna del av historien. ”Tre systrar” behandlar som så många andra böcker själva kärnan till överlevnad, att aldrig tappa den där lilla gnistan som påminner oss om att vi fortfarande är människor. Vad vi är villiga att göra, och inte göra, för oss själva och för andra. Vi får se hemskheterna som pågår i öppenhet, men också hyckleriet som pågår bakom kulisserna. Det är ondska och mänsklighet i en salig blandning, där människor och situationer ofta hamnar i gråzonen. Oavsett innehåll, mer eller mindre fiktion, är det alltid en känslomässig berg- och dalbana att ta sig igenom någonting som behandlar koncentrationslägren, och denna bok känns väldigt genuin.
Jämfört med andra böcker inom samma ämne är detta inte den mest engagerande för mig. En stor del av historien behandlar tiden efter frigörelsen, och där tycker jag att en hel del av berättarstyrkan bleknar. Man vill ogärna kalla någonting inom denna genre för tråkigt, men de sista hundra sidorna rinner lite ut i sanden. Det är riktigt bra, men det finns också bättre. Bland annat författarens tidigare utgivna ”Tatueraren i Auschwitz” och ”Överlevarna” av Wendy Holden.
