SOMMAR I DET LILLA BAGERIET PÅ STRANDPROMENADEN
Författare: Jenny Colgan
Antal sidor: 387
Första stycket: ” ’Sluta’, sa Polly förmanande. ’Det är inte roligt’. Neil struntade i henne och fortsatte att knacka med näbben på det högt belägna lilla fönstret tills han lyckades förmå henne att komma dit och ge honom en godbit. Han var utanför fyren som de hade flyttat in i månaden före, alla tre tillsammans, Polly, lunnefågeln Neil och Huckle, Pollys amerikanske pojkvän, som hade parkerat sin motorcykel med sidovagn utanför fyren. Den var deras enda transportmedel.”
HANDLING:
Sommaren har anlänt till det lilla fiskeläget i Cornwall och Polly Waterford kunde inte vara lyckligare. Hon är förälskad: i den vackra kuststaden hon kallar hemma, i sitt bageri på strandpromenaden, och mest av allt i sin pojkvän.
Men under ytan gnager en oro. Den milda sommarbrisen som sveper genom staden verkar bära något olycksaligt med sig. Hennes nyfunna vän har precis blivit änka, och hoppas att flytten till staden ska lindra hennes sorg. Men Polly vet något som helt kan rasera vännens försiktiga steg mot återhämtning. Samtidigt får pojkvännen brottas med plikter han trodde att han hade lämnat bakom sig och Polly börjar få svårt att hantera hans allt längre perioder av frånvaro.
Polly siktar mjöl, knådar deg och bakar bröd. Men ingenting verkar hindra den storm som kommer. Är hon på väg att förlora allt det hon kommit att älska?
OMDÖME:
Jag är inte mycket för gullig feel good men tycker ändå att Jenny Colgan har fångat mitt intresse efter ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” och ”Det lilla bageriet på strandpromenaden”. Ganska lättläst och lättsamt och kanske inte det bästa jag läst om jag sätter böckerna i perspektiv med andra genrer, men inom genren för feel good tycker jag ändå att de ligger i framkant. Men kanske bara till en viss gräns. Efter att ha läst ”Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden” är jag rädd för att jag kanske börjar tappa lite intresse för Colgan. ”Det lilla bageriet på strandpromenaden” var förvisso gullig, men den var också lite spännande, insiktsfull, fin och eftertänksam. Man kan säga att det var en gullig feel good men med ett visst djup. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om uppföljaren. ”Sommar i det lilla bageriet på strandpromenaden” blir för gullig, för förutsägbar, för töntig, för utdragen och i slutändan lite för tråkig. Med sina nästan 400 sidor blir det väldigt mycket att läsa som egentligen saknar intresse. Det är en sak med lättlästa böcker som är sköna att läsa när man inte vill lägga så mycket hjärnkapacitet på läsandet, men detta var en roman som jag till slut läste på någon slags autopilot medan jag tänkte på annat.
Kanske passar denna för just människor som verkligen behöver någonting lättsmält, men jag blev mätt lite för fort. Ska man läsa någonting av Colgan så tycker jag att hennes första två romaner är bäst, sedan börjar det gå lite utför. Det finns ännu fler uppföljare, men jag tvivlar på att jag kommer vilja läsa dem. Jag tänker nog nöja mig med Colgan och sluta medans jag fortfarande kan minnas det jag tycker är bra.
