DÖDSTVÄTTERSKAN
Författare: Sara Omar
Antal sidor: 296
Första stycket: ”Khanda springer ut ur huset. Hennes klänning är fläckad av blod. Strax efter henne kommer fadern. Hans ansikte kokar av vrede. Han skriker om den skam som slagit ner mitt i familjens sköte. Min ära är kränkt, vrålar han. Vår familj ligger i ruiner, precis som husen omkring oss. Khanda skriker hest. Hon provade bara cykeln, och blodet kom av sig självt. Hon är rädd. Vill bara bli tröstad. Hon är rädd för blodet som plötsligt kom ur henne. Som tjockt, rött kiss. Rädd för fadern som exploderade så fort han såg henne.”
HANDLING:
I en vindpinad by i Kurdistan föds en flicka som får namnet Frmesk. Faderns vrede väcks. Han önskade sig aldrig en dotter. Hon är dessutom född med vitt hår. Är det ett tecken från Allah? Är hon välsignad eller förbannad?
Frmesks farmor insisterar på att hon könsstympas omedelbart, men hennes mamma fruktar att hon är för liten och svag för att överleva ingreppet. När makens våldsamma beteende och hot mot flickan blir värre ser mamman ingen annan utväg än att gömma Frmesk hos morföräldrarna.
Mormodern är dödstvätterska. Hon har den skamfyllda uppgiften att ta hand de kvinnolik som ingen annan vill begrava, kvinnor som mördats på grund av att det ansetts ha smutsat ner familjens och heder. Men trots ett kärleksfullt hem visar det sig omöjligt att skydda Frmesk mot det fysiska och psykiska våld som oundvikligen sprider sig i ett Kurdistan fyllt av krig, folkmord och hat.
OMDÖME:
Det här var en bok skriven med stort mod och utan kompromisser. Det är en engagerande och stark skildring av kvinnors liv i Kurdistan. Det handlar om hederskultur, mäns våld mot kvinnor, hur det är att bli ärrad av synd och skam bara för att man är född flicka. Kvinnors utsatthet syns även tydligt i förkroppsligheten av bokens titel genom Frmesks mormor som arbetar som dödstvätterska. Hon tvättar de kvinnolik som mördats för att de förstört familjens heder. Detta kan bero på allt från att de har skrattat för högt, till att de inte blöder på bröllopsnatten, till att de (ofta ogrundat) anklagas för hor. Ingen vill ha dem när de föds, och ingen vill röra dem när de dör. Det är en bok som väcker starka känslor, jag blir så arg att pulsen ökar och så upprörd att jag mår fysiskt illa. ”Dödstvätterskan” behandlar kontroversiella ämnen som idag väcker stora debatter och genom boken får vi se båda sidor av myntet. På ena sidan finns den starkt religiösa tron som blint marscherar fram utan nåd och barmhärtighet, och på andra sidan finns den ifrågasättande vetenskapen som diskuterar, säger ifrån och försöker skydda. Frmesks morföräldrar får stå som det starkaste motståndet, två hjältar i en sorglig historia (liksom Khala Shaima i ”Pärlan som sprängde sitt skal”). De får tillsammans med berättaren stå som en kritisk röst som tar ställning mot hederskulturen. Mellan allt det hemska, fruktansvärda och blodiga finns de som en fin kontrast till hoppet och mänskligheten.
Vi får handlingen ur två perspektiv: Frmesk som litet barn i Kurdistan och senare som vuxen på ett danskt sjukhus. Mycket tid däremellan hamnar utanför historien och glappet är stort, men jag känner att jag får tillräckligt mycket av historien i alla fall. Frmesks tillvaro i framtiden blir den bit som får visa hur hederskulturen och förtrycket mot kvinnor starkt lever vidare, även i Sverige. Det är en skildring som får mindre plats, men som ändå är viktig. Överlag var ”Dödstvätterskan” en väldigt välskriven, välbalanserad och känslosam roman som kulminerar i ett fruktansvärt, men fortfarande passande, slut som lämnar mig i tårar. Inget annat än en fantastiskt läsupplevelse!
