PREDIKANTEN
Författare: Camilla Läckberg
Antal sidor: 317
Första stycket: ”Dagen började lovande. Han vaknade tidigt, innan övriga familjen, och lyckades obemärkt smita ut efter att så ljudlöst som möjligt ha dragit på sig kläderna. Han lyckades också få med sig riddarhjälmen och träsvärdet som han lyckligt svingade medan han sprang de hundra meterna från huset bort till Kungsklyftans mynning. Han stannade till för ett ögonblick och tittade vördnadsfullt in i den branta skrevan mitt i berget. Det var två meter mellan bergssidorna som tornade upp sig ett tiotal meter mot himlen där sommarsolen precis hade börjat klättra. Tre stora stenblock hade för evigt blivit hängande mitt i bergsklyftan och utgjorde en imponerande syn. Platsen hade en magisk dragningskraft på en sexåring och det faktum att Kungsklyftan var förbjuden mark gjorde den inte mindre lockande.”
HANDLING:
En sommarmorgon smiter en liten pojke ut för att leka riddare i Kungsklyftan i Fjällbacka. Leken får ett brådstörtat slut när han får syn på en död kvinna. Polis kallas till platsen och mystiken tätnar när man under den mördade kvinnan finner två kvinnoskelett. Patrik Hedström och hans kollegor i Tanumshedes poliskår ställs inför ett svårlöst mysterium. Det visar sig att skeletten härrör från två kvinnor som försvann 1979.
Vilken koppling har morden till varandra? Söker man en mördare som återkommit efter mer än tjugo år, eller någon som bara inspirerats av de tidigare morden? Sanningen visar sig vara grymmare än man någonsin kunnat ana.
OMDÖME:
Efter att tidigare läst "Isprinsessan" - nummer ett i Fjällbacka-serien - blev det tydligt att det fanns en hel del rum för förbättring, och ”Predikanten” tar ett litet steg i rätt riktning. Intrigen innehåller mer spänning och tempot är riktigt bra mot slutet. Språket är fortfarande lättläst men nu med en större mängd humor än första delen, vilket enligt mig skapar ett större intresse. För det är i slutändan ett väldigt simpelt koncept som Läckberg får att fungera väldigt bra: vardagsproblem blandas med mordmysterier. Fjällbacka börjar mer och mer att träda fram som den ultimata småstadsidyllen, likt den lilla pittoreska byn i TV-serien ”Morden i Midsomer”, och allt som allt är det en hyfsat spännande historia, med en hyfsat innovativ mordgåta. Och trots att Erica som ”gravid hemmafru” ibland blir lite för gnällig tycker jag ändå om detta specifika karaktärsdrag mer än ”det civila fruntimret som lägger näsan i blöt”. Jag får väl bara hoppas att hon i framtida böcker bestämmer sig för att skaffa fler barn.
Jag tycker dock fortfarande att mycket känns som utfyllnad, alla släktträffar hos paret Hedström känns bara krystat och stundvis är det extremt rörigt med både karaktärer och släktträd. Det var ganska spännande när den varade men efter sista sidan ägnar jag inte ”Predikanten” så mycket som en tanke. Den var snäppet bättre än ”Isprinsessan” och serien om Fjällbacka går åt rätt håll, men det finns fortfarande mycket att utveckla och förbättra.
