EN SEKUND ÄR JAG EVIG
Författare: Maria Gustavsdotter
Antal sidor: 326
Första stycket: ”På söndagen kom min mor på besök. Hon måste ha gått hemifrån direkt efter högmässan för det var inte långt gånget på dagen då hon steg in i köket. Jag stod vid bordet och hackade kött till en pastill. Kokerskan, mor Bengta stod snett bredvid och granskade varje tag jag tog med hackkniven. Hennes blickar kändes som nyp och ändå var hon aldrig ovänlig mot mig, bara stram. Hon var annars rätt vacker med mörkt lockigt hår under en vit hätta och en rund barm under ett blommigt livstycke. Jag hade varken det ena eller det andra.”
HANDLING:
Birgitta, bibliotikarie i Uddevalla, reser till Skåne för att ordna med sin mors begravning och städa ur föräldrarnas gamla lägenhet. Hon borde ha fullt upp med allt det praktiska men istället tillbringar hon dagarna med att läsa sin fars efterlämnade papper. Birgittas bror är mest intresserad av den gamla värjan från 1700-talet, som är förknippad med en familjemyt. Finns det kanske ett korn av sanning i den?
Parallellt med denna historia möter vi Annika år 1717, vars mor oväntat dör. Hon blir tvungen att lämna sitt hem och skapa sig ett nytt liv. Men vart ska en flicka ta vägen i Karl XII:s Sverige?
OMDÖME:
Maria Gustavsdotter är en av mina favoritförfattare när det kommer till historiska romaner. Hennes serie om systrarna Morlandeus (Ulrika, Katarina, Ebba och Ylva) har alla hamnat på min topplista, dock blev jag förvånad när jag läste ”Den gyllene hårnålen” och inte alls tyckte att den höll samma standard. Trots detta ville jag definitivt ge ”En sekund är jag evig” en chans då texten på baksidan siade om en roman som skulle vara just i min smak. Men efter att ha läst den kan jag bara beskriva den som ett slags mellanting mellan mina favoriter och den bok jag tyckte mindre om av Gustavsdotter. ”En sekund är jag evig” är som tidigare romaner lika informerande som den är underhållande och ger historiens Sverige i ett starkt kvinnligt perspektiv. Det är känslosamt och upprörande till den grad att pulsen börjar stiga och Annikas historia griper tag lite extra (en genomgående röd tråd för övrigt: att de historiska inslagen brukar vara de som utstrålar det största engagemanget). Allt är skrivet med stor omsorg och mycket detaljer och jag har verkligen kommit att tycka om Gustavsdotters skrivspråk. Det är på ett sätt både spännande och mjukt på samma gång. Även kopplingen mellan de båda kvinnornas förutsättningar i dåtid och nutid är intressant. Att kvinnan än idag på grund av stort ansvar för hem och familj riskerar att förminska sina drömmar. Det kan se ut som om vi har kommit en lång väg sedan 1700-talet, men många aspekter ligger kvar och skaver i kanterna.
Dock blir det inte en full pott denna gång. Det tar lite för lång tid för boken att riktigt komma igång och ta tag och överlag känns den inte riktigt lika gripande som tidigare romaner. Mycket av detta tror jag beror på att intresset falnar lite just under Birgittas historia och parallellen mellan Birgitta och Annika känns lite för tunn. Gustavsdotters styrka ligger verkligen i de historiska inslagen och det är hos denna historiska kvinna som hennes författarförmåga verkligen skiner. Jag förstår hennes nyfikenhet av att skriva en historia som behandlar även nutidens kvinnor, men jag hoppas att nästa roman som kommer återigen har hittat tillbaka till historien, där författaren enligt min mening verkligen hör hemma.