BARA BÖCKER!

 

Författare: Amor Towles
Antal sidor: 519

Första stycket: ”Klockan halv sju den tjugoförsta juni 1922, när greve Alexander Ilitj Rostov eskorterades genom Kremls portar ut på Röda torget, var det strålande sol men svalt. Han rätade på ryggen utan att missa ett enda steg och andades in luften som någon som just har tagit en simtur. Himlen ägde den blå färg som Vasilijkatedralens kupoler var avsedda att gå väl ihop med. Deras toner i rosa, grönt och guld skimrade som om religionens enda syfte var att liva upp det gudomliga. Till och med bolsjevikflickorna som samtalade framför det statliga varuhusets fönster tycktes vara klädda för att fira vårens sista dagar.”

HANDLING:

I juni 1922 eskorteras greve Alexander Rostov från en rättegångssal i Moskva till det fashionabla Hotell Metropol - beläget mittemot Kreml - där han under flera år bott i en lyxsvit. Han har stått åtalad för en dikt han skrivit och med nöd och näppe undgått dödsstraff; istället döms han till husarrest på obestämd tid och tvingas flytta till ett litet vindsrum på hotellet.

Medan Sovjetunionen genomgår decennier av våldsamma omvälvningar försöker Rostov skapa en ny mening och ett annat slags rikedom i sitt liv. Han lär i berättelsens början känna Nina, en nioårig flicka, som blir hans ledsagare in i hotellets sällsamma värld.

OMDÖME:

Det här var en väldigt annorlunda berättelse på de allra bästa sätt och en fantastisk läsupplevelse i samma storslagna anda som ”Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter” eller ”Sugar – kvinnan som steg ut ur mörkret”. Det första som slår mig är att det ligger något anständigt och respektfullt mellan raderna. Ett visdomsfullt resonemang som involverar såväl människan som samhället. Hur lever vi i en värld i förändring? Och hur anpassar vi oss till en värld i förändring, även fast vi egentligen inte vill? Det är en historia med många bottnar och nyanser som är lika politisk som den är personlig. Jag lär känna greve Alexander Rostov och detta är nog den mest intressanta karaktär jag hittills lärt känna i litteraturens värld. Han är optimism personifierad, rättvis, charmig, intelligent, finurlig, oändligt artig och snäll utan minsta antydan till att vara menlös, med en slags diffus humor som lättar upp allt det samhällskritiska och historiskt oroliga. Han möter varje motgång med en mild positivism och tappar aldrig sitt goda humör. Samtidigt som Ryssland går igenom omvälvande och osäkra förändringar lever greve Rostov sitt liv i enkelhet och lyckas hitta glädje i de mest oväntade ställen. Bland annat genom sin vänskap med unga Nina vars kamratskap bjuder på sannerligen intressanta och insiktsfulla konversationer. Hotell Metropol, även kallat greve Rostovs livstidsdom, blir en helt egen värld som innehåller det mesta: historia, romantik, drama, filosofi, vänskap, matlagning, glädje, sorg och rädsla. Vi får följa grevens liv inom hotellets väggar under några decennier och trots att detta kan låta som en snäv miljö – för hur kan man möjligen skriva en hel roman om en man i husarrest? - möts jag ständigt av intressanta karaktärer och omvälvande händelser.

Språket är brett och varierande, fullt med anekdoter, historier, metaforer, folksagor, referenser till litterära storverk och visdomsord. Det är en ganska långsam och lågmäld berättelse men jag känner en vilja att läsa vartenda ord. Jag följer greve Rostovs liv med stort engagemang och kan inte annat än känna mig fulländad efter att sista sidan avslöjar ett sannerligen perfekt slut. Det här var en roman olik någonting annat jag läst innan och en upplevelse utöver det vanliga. Jag kan med stor säkerhet säga att detta kommer bli årets bästa bok.