VARJE STEG DU TAR
Författare: Lisa Jewell
Antal sidor: 344
Första stycket: ”Kriminalassistent Rose Pelham sjunker ner på knä. Hon har fått syn på något bakom köksdörren, intill sophinken. Först tänker hon att det är en blodig papperstuss eller ett gammalt plåster. Kanske en vissen blomma. Men när hon tittar närmare ser hon att det är en tofs. En röd mockatofs. En sådan som kan ha suttit på en dragkedja, kanske på en handväska eller en stövel.”
HANDLING:
Du återvänder hem efter fyra års arbete utomlands med en ny make som sällskap. Ni letar efter ett ställe att bo på, men tills vidare får din storebrors extrarum duga. Och så möter du plötsligt en av dina nya grannar. Han är rektor på den lokala högstadieskolan och dubbelt så gammal som du. Och han är oerhört snygg. Snart börjar du spionera på honom, och det som först var en harmlös förälskelse blir till ren besatthet. Men det du inte vet är att någon håller ögonen på dig också.
OMDÖME:
Jewell är en favoritförfattare sedan tidigare och jag har tyckt mest om hennes böcker inom genren för rena relationsromaner, där ”Fågelburen” fortfarande ligger som nummer ett. Hennes tidigare försök att ge sig in i spänningsromaner har svajat lite, från högt betyg till ”Jag fann dig” och lägre betyg till ”Och sen var hon borta”. Men efter att ha experimenterat lite har hon verkligen hittat en bra blandning av relationer och thriller. ”Varje steg du tar” innehåller de återkommande familjehemligheterna, en skvätt romantik och så ett blodigt mord på toppen. Det är högklassig spänning utan att riktigt ta steget in i en renodlad deckare. Det är psykologiskt, puttrande, obehagligt och det finns ett starkt mörker mellan raderna.
Om det är något man upptäcker när man läser romaner av Lisa Jewell så är det att hon är expert på att få i grunden alldagliga karaktärer att verka väldigt intressanta. Det är människor som vilka som helst, som dem man möter på stan, som dina egna grannar, men ändå är de så intressanta. Det är verkligen spänningen i det vardagliga. Det finns en stark trovärdighet och läsaren får till stor del känna sig delaktig i karaktärernas situationer och valmöjligheter. Över huvud taget är Jewell en mästare på att ta just vardagliga problem och linda in dem i spänning.
Allt som allt är det snyggt skrivet med ett följsamt språk som alltid, ihållande spänning och ett snyggt slut. Det påminner lite om Liane Moriarty, men Jewell gör det mycket bättre. Jag tycker fortfarande att Jewell är som bäst i genren för ”Fågelburen”, men om detta är linjen hon vill fortsätta på kommer jag fortsätta läsa och uppskatta dessa böcker också.
