PÄRLSYSTERN
Författare: Lucinda Riley
Antal sidor: 591
Första stycket: ”Jag minns exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött, tänkte jag för mig själv medan jag stirrade ut genom fönstret på nattens kompakta mörker. Nedanför mig syntes med ojämna mellanrum små samlingar med glittrande ljus som visade att det bodde människor där, och varje ljus innehöll ett liv, en familj, en grupp vänner... Det kändes som om jag inte hade någonting av det längre.”
HANDLING:
Den konstnärliga CeCe har alltid känt sig som en utböling. Efter att systrarnas adoptivfar Pa Salt, som hans döttrar tillgivet kallar honom gått bort står hon ensam kvar utan sin ständiga skugga, systern Star. Hon hoppar av konstskolan, där hon ändå vantrivts, och med en känsla av att inte ha något att förlora går hon på första bästa plan till Thailand. På Krabis vackra stränder möter hon den mystiske Ace, en man till synes lika ensam som hon själv, men med mörka hemligheter.
Etthundra år tidigare reser Kitty McBride, prästdotter från Edinburgh, till Australien som sällskapsdam. Väl på plats möts hon av upplevelser hon aldrig kunnat drömma om, inte minst i form av de två tvillingbröderna Drummond och Andrew McCrombie, den ene vild och äventyrlig, den andre ambitiös arvtagare till ett framgångsrikt pärlfiskeföretag. CeCe inser när hon utforskar sin ledtråd, ett svartvitt fotografi, att även hon måste resa till Australien, och på den avlägsna och vilda kontinenten väcks för första gången en känsla av tillhörighet inom henne när hon utforskar aboriginernas historia och de dramatiska händelserna kring Kitty och familjen McCrombie.
OMDÖME:
Som jag har längtat! Efter att ha läst ”De sju systrarna”, ”Stormsystern” och ”Skuggsystern” är det nu dags för den fjärde boken i serien, och jag blev inte besviken den här gången heller! Det här är sannerligen ett typexempel på en bokserie som kommer lämna ett stort tomrum efter sig när den är slut. Jag möts av samma upplägg som tidigare böcker i serien med två parallella historier som berättas i nutid och dåtid. Liksom tidigare är det dåtiden som packar mest intresse, spänning och engagemang, men nutiden kommer inte långt efter. Återigen är jag imponerad av författarens förmåga att skapa karaktärer utan att hamna i klyschor och stereotyper, jag blir bara mer och mer intresserad av denna systerskara där alla systrar har sin egen personlighet samtidigt som de också delar så många drag med varandra. Det märks att de är familj men det är aldrig svårt att skilja dem åt.
Istället är det fortfarande dialogerna som ibland blir lite för gulliga och riskerar att skapa lite för ljudliga suckar hos läsaren. Inget illa att prata trevligt med varandra och behandla varandra med kärlek, men detta blir lite för mycket. Det går inte att undgå gränsen där det går från att vara trevligt till att vara sliskigt. Dessutom är det, liksom i tidigare böcker, lite väl många sammanträffanden, lite som ”Å men va bra att jag som bara är en av miljoner människor i hela landet Australien bara råkar vara på exakt samma ställe som du och ska åt exakt samma håll på exakt samma tid så att historien verkligen fungerar!” Om det är ett medvetet val för att handlingen ska flyta friktionsfritt eller en chansning av författaren att läsaren inte ska upptäcka alla dessa fantastiska sammanträffanden vet jag inte, men jag gissar på det första.
Men i slutändan gör det inte så mycket. Serien om de sju systrarna fungerar så bra just för att den är så fantastisk, det är så uppenbart att detta aldrig skulle kunna hända i verkligheten och just därför fungerar det så bra. Det är böcker att förlora sig själv i och drömma bort sig i, dyka ner i, engagera sig i och tappa bort sig själv i. Fortfarande är den första delen i serien den största upplevelsen hittills, men ”Pärlsystern” lägger sig strax därefter och nu längtar jag efter nästa del i serien.