DVALAN
Författare: Camilla Grebe
Antal sidor: 479
Första stycket: ”Vi var en ganska vanlig familj. Det var en morgon som alla andra. En sådan som man inte väntar sig ska ha någon särskild betydelse. En av alla dessa obetydliga dagar som man inte tillmäter någon egentlig vikt, därför att man tror sig veta att de inte kommer göra någon skillnad. Det var bara ännu en dag att klara av, att genomleva. Orka med och hantera, som om den vore en blankett som skulle fyllas i och postas före klockan fem.”
HANDLING:
Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son.
Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma - den frireligiösa Pernilla - handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv.
Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas. Utredningen blir komplicerad och Manfred bestämmer sig för att söka hjälp hos profileraren Hanne som är bosatt i Ormberg.
OMDÖME:
Efter att ha läst ”Älskaren från huvudkontoret” och ”Husdjuret” har Camilla Grebe förtjänat en plats i en väldigt prestigefylld klubb som för mig innehar endast ett fåtal författare – hon har blivit en författare jag kan lita på. En författare som jag aldrig ställer några krav på i förhand, just för att jag vet att Grebe alltid kommer att lyckas. Jag är aldrig nervös inför att öppna en ny bok just för att jag vet att denna författare aldrig tappar kvalitet. En otroligt tillfredsställande känsla att uppnå i böckernas värld. Med ”Dvalan” visar Grebe återigen sin skarpa författarförmåga. Hon vrider lite på perspektivet och låter tidigare karaktärer så som polisen Malin och profileraren Hanne finnas med på ett hörn för att låta Manfred ta plats som den polis som måste lösa ett minst sagt otrevligt fall. Som i tidigare böcker möts jag av ihållande spänning, den perfekta blandningen mellan polisarbete och privatliv, intressanta karaktärer långt borta från schabloner och ett pussel som läggs så snyggt att jag fullständigt ramlar ur soffan när slutet kommer. Det är verkligen en handling och karaktärer att engagera sig i. Den dolda intrigen som lurar i bakgrunden och den psykologiska träffsäkerhet som genomsyrar varje mening ger författaren den ovanliga förmågan att kunna skapa någonting som är så mycket mer än en ”vanlig” deckare.
Invävt i handlingen finns också vår samtids narcissistiska tendens, där jakten på ’likes’ och uppmärksamhet via sociala medier når blodigt allvar. Där vad som är viktigt och vad som räknas bestäms av en skärm och människor som förblir dolda i det digitala. Ett inte helt enkelt tema som författaren framför med bravur. Jag är än en gång överväldigad och längtar redan efter nästa roman av Camilla Grebe.