TVÅ SANNINGAR OCH EN LÖGN
Författare: Riley Sager
Antal sidor: 382
Första stycket: ”Det är så här det börjar. Du vaknar till solskenet som silar in genom grenarna utanför fönstret. Det är ett svagt sken, blekt och grått i kanterna. Gryningen som är på väg att kasta av sig nattens hud. Ändå är det så ljust att du vänder dig mot väggen så att resårmadrassen knakar under dig. I den rörelsen finns ett ögonblick av förvirring, en tusendels sekund när du inte vet var du är. Det händer ibland efter en djup, drömlös sömn. En tillfällig minnesförlust. Du ser furuväggens kvistar, känner lukten av röken från lägerelden i håret och vet exakt var du är. På Camp Nightingale.”
HANDLING:
Två sanningar och en lögn. De fyra flickorna lekte ofta den leken i den lilla stugan vid Camp Nightingale. Vivian, Natalie, Allison och nybörjaren Emma Davis, yngst i gänget. Men leken tog slut den natt då Emma såg sina vänner smyga ut i mörkret. Vivian, som försiktigt stänger dörren med ett hyschande finger över munnen, är den sista som Emma - eller någon - ser av dem.
Det är länge sedan nu. Emma är en stigande stjärna på New Yorks konstscen. Hennes mörka förflutna har hon förvandlat till tavlor, fyllda av svarta löv och ärrade träd, som täcker spöklika och dystra figurer i vita klänningar. När Franscesca Harris-White, ägare av Camp Nightingale, ser målningarna ber hon Emma att återvända till lägret, denna gång som bildlärare.
Emma ser en chans att till sist ta reda på vad som hänt hennes vänner. Vad hon inte vet är att en säkerhetskamera är installerad i stugan där hon bor, samma stuga som hennes vänner försvann från femton år tidigare. Och att ju närmare sanningen hon kommer, desto närmare kommer hon också döden.
OMDÖME:
Jag har tidigare läst ”De sista flickorna” av Riley Sager som jag tyckte var riktigt bra, och ”Två sanningar och en lögn” håller samma standard. Det är en tvättäkta thriller som håller spänningen levande från första till sista sidan och författaren visar återigen att han är väldigt duktig på att skapa en psykologisk spänning där den skeva gruppdynamiken mellan ungdomarna skapar mer och mer ovisshet och obehag för varje sida. Jag är också imponerad över hur författaren lyckas använda leken två sanningar och en lögn som en röd tråd genom hela boken. Det går aldrig att riktigt lita på någon, inte ens Emma. Atmosfären är riktigt tjock och Camp Nightingale skapar en riktigt intensiv och krypande miljö där ingenting är säkert och allting är ständigt läskigt. Det blir en tät dimma av misstro och misstankar som till slut kommer till en för mig helt oväntad upplösning precis när man tror att allt är över.
Karaktärerna är ingenting speciellt men jag känner ändå att de tillför tillräckligt. Emma kan ibland tyckas lite spretig men ju längre man kommer i handlingen desto mer förstår man varför. Börjar jag riktigt dissekera handlingen kan jag hitta både det ena och det andra som inte riktigt framstår som helt logiskt, som att familjen Harris-White insisterar på att involvera Emma i nyöppningen av lägret efter att hon fullständigt förstörde deras anseende och goda rykte och närapå ruinerade dem. Men Riley Sager är en typisk författare som man kan förlåta detta, för i slutändan blir jag så totalt uppslukad av handlingen och upplösningen att det vore rentav småsint att försöka hacka på den. Jag slukar ”Två sanningar och en lögn” med stort engagemang och ser fram emot fler böcker av Riley Sager!