BARA BÖCKER!

Författare: Samuel Bjørk

Antal sidor: 377

Första stycket: ”På juldagen 1999 körde en pensionär över fjället på väg från Oslo till Hemsedal. Han var sjuttioett år, änkeman och hade varit hos sin dotter och firat jul. Det fanns två skäl till att han i vanliga fall älskade den här vägen. För det första var han inte alls förtjust i stan. Det var alltid skönt att slippa människorna och deras ständiga behov. Det andra skälet var helt enkelt att han fick vara omgiven av den extremt vackra naturen. Skogarna, vidderna, fjälltopparna, sjöarna, varje årstid var lika fantastisk. Det bästa av Norge. Sann skönhet så långt han kunde se. Vintern hade kommit tidigt i år, och när den magiska snön hade lagt sig var det som att köra genom ett lugnt och vackert vykort. I vanliga fall.”

HANDLING:

Det är vintern 1999. En äldre man kör med bil över fjället när han plötsligt är tvungen att tvärbromsa. Framför honom står en blåfrusen pojke med ett par rådjurshorn på huvudet.

I samma trakter, fjorton år senare, hittas en ung flicka i balettkjol brutalt mördad. Kriminalkommissarie Holger Munch och hans kollega Mia Krüger dras in i det märkliga fallet. På brottsplatsen finns en övergiven kamera och Holger och Mia tror först på en snabb lösning. Men då är de ännu lyckligt ovetande om vad de snart kommer att möta.

OMDÖME:

Tredje delen om duon Mia Krüger och Holger Munch (tidigare "Det hänger en ängel ensam i skogen" och "Ugglan dödar bara om natten") och jag är inte besviken. Detta intressanta, smått dysfunktionella polispar växer som karaktärer och jag känner att det är först nu som jag verkligen förstår vilka de egentligen är som människor. Stämningen är väldigt suggestiv, det kryper fram och komplicerade karaktärer kombineras med storslagen natur som biter tag i skinnet. En krypande känsla framställs sedan med ett väldigt korthugget men kraftfullt språk som håller drivet uppe och med hjälp av korta kapitel gör det omöjligt att lägga boken ifrån sig. Det som målas upp är som alltid en väldigt originell mordhistoria och upplösningen kom verkligen som en käftsmäll, kanske att själva motivet kändes lite långsökt men jag tycker ändå att det funkar.

Det är en deckare som går väldigt rakt på sak, det finns inte så många undermotiv och bakomliggande teman, det handlar istället om själva mordgåtan, korruption, utredningar, droger, detektivarbete och övergripande om allt det som poliser kan komma att stöta på i arbetet. Detta kan tänkas bli tråkigt och enformigt att läsa men det blir aldrig något problem då den innovativa handlingen, de utsökt utstuderade morden och de komplexa karaktärerna fyller ut historien helt på egen hand. Det behövs inte så mycket mer än rent polisarbete vilket i sig är en av författarens starkaste förmågor.

Men någonstans känns det som om författaren skriver historien lite ovanför huvudet på läsaren, jag känner inte att jag har tillräcklig möjlighet att följa med och lösa mysteriet och det gör mig lite besviken. Det hela ligger ständigt i Mias huvud och Mias tankar och trots att man ibland får små fragment listade framför sig är det inte i närheten tillräckligt för att kunna följa med och spekulera kring hur det hela egentligen hänger ihop. Istället sitter jag hopplöst beroende av bokens karaktärer. Visst sitter jag som på nålar för att se hur allt hänger ihop i alla fall, men jag föredrar deckare när jag som läsare tillåts vara lite med involverad i processen. Risken finns att romanen i sin helhet känns aningen pretentiös, vilket är ett väldigt farligt fack att hamna i, och här är det verkligen gränsfall. Allt som allt en stark handling som ligger kvar på en stark 8 i betyg, men jag hoppas på fler delar i denna serie, för jag har en känsla av att denna författare kan få till en fullpoängare.