DE KAPABLA
Författare: Lars Ekman
Antal sidor: 362
Första stycket: ”Det gick så snabbt när tillvaron rämnade. En dryg månad tidigare hade Annas största problem varit hennes sons svårigheter och att behöva leva med en tråkig man. Nu placerade hon kroppsdelar i soppåsar. Efteråt tog hon en kall dusch och när hon såg sig i badrumsspegeln blev hon förvånad över att se ut precis som vanligt. Som om ingenting hade hänt. Men hon var inte densamma. Eller hade hon först nu blivit sig själv? Hade allt som hänt släppt fram hennes verkliga jag? Det var en verkligt skrämmande tanke.”
HANDLING:
En man och en kvinna i 35-årsåldern checkar in på ett hotell i en liten ort i västra Sverige. Johan ser framför sig en natt med förbjudna äventyr medan Anna med vånda planerar att göra slut på otrohetsaffären för att helhjärtat satsa på sin familj. Helgen blir inte som någon av dem tänkt sig. Ett katastrofalt misstag leder till att de där och då fattar ett ödesmättat beslut. Detta blir startskottet på en mardrömslik resa som kommer att förändra deras liv för alltid.
OMDÖME:
För att sammanfatta blir det här lite som Murphys lag: allt som kan gå åt helvete går också åt helvete! Det är en handling som sannerligen visar vad vanliga människor är kapabla till när det verkligen gäller. När livet går lite för fort för att man ska kunna hänga med. När det ena leder till det andra utan att man egentligen förstår hur det hände. Och när livet tvingar dig att fatta beslut, men mest känns som en dröm. Det handlar om att förlora sig själv och hitta sig själv, och den ibland hårfina gränsen däremellan. Jag får en liknande känsla som ”Dolt i vatten” av Catherine Steadman, där vanliga människor sätts på prov och tvingas agera under enorm press och ett litet misstag växer sig till oanade proportioner. Det är krypande och obehagligt. Feel-bad när det är som allra bäst och familjeliv och relationer när det är som allra mest dysfunktionellt och fungerar som allra sämst.
Hela handlingen är skev och med ett konstant skav, men det är detta som gör den så intressant. Språket flyter på, dialogerna känns autentiska och mitt i allt mörker finns ändå en slags underfundig humor, en makaber komik som får det att dra i smilbanden mellan hårresningarna. Karaktärerna bjuder på intressanta personporträtt som hela tiden växer och utvecklas. Ingen är alltigenom ond eller god och det blir svårare och svårare att avgöra vem som egentligen är boven i detta drama. Någon, alla, eller kanske ingen alls?
Det tar en stund för boken att verkligen ta fart, men när den gör det går det inte att slita sig. Det spårar ur fullständigt och är stundvis fullständigt skruvat och någonstans ligger det en intressant tanke bakom vad som egentligen är trovärdigt och inte. Det går inte riktigt att avgöra. Hur reagerar egentligen människor i en sådan här situation? Och hur skulle jag reagera? Du läser inte vidare för spänningens skull, utan snarare för nyfikenhetens, för att få veta hur jävligt detta verkligen kan bli, var det egentligen kommer att sluta. Som debut är detta mer än kapabelt och jag ser fram emot att läsa vad denna författare skriver härnäst.
