SOLSKEN OCH PARMESAN
Författare: Christoffer Holst
Antal sidor: 325
Första stycket: ”De ska träffas på en liten trevlig bistro i Gamla stan som heter Pastis, där det billigaste glaset Chablis kostar lika mycket som ett års sjukförsäkring i Gambia. En gång i tiden tänkte inte Rasmus så mycket på överdrivna restaurangpriser. Numera är det annorlunda. Han har verkligen blivit en gammal gubbe.”
HANDLING:
Rasmus är en avdankad dansbandsstjärna som tillbringar dagarna på sin systers soffa och har svårt att komma över sitt ex. Hilda älskar matlagning mer än något annat, men jobbet som kock på en förskola ger inte direkt utlopp för hennes drömmar. Särskilt inte när hon gått och blivit KK med sin chef.
För att komma ut i världen har båda två bokat in sig på en matlagningsresa till Toscana. Men på Arlanda får de ett oväntat besked: hotellet i Italien har brunnit ner och istället ska kursen hållas på ett pensionat i Öregrund, en liten stad vid Roslagens kust. Väl där kommer kursdeltagarna allt närmare varandra, och känslor blommar upp. Men alla bär de på hemligheter, som när som helst riskerar att avslöjas under den värmande sommarsolen.
OMDÖME:
Christoffer Holst har kommit att bli lite av en favorit hos mig. Serien om Cilla Storm har bitit sig fast som ett toppskikt i genren för mysrys och ”Solsken och parmesan” lägger sig som en underbar liten feel-good vid sidan om där tankarna går till en slags blandning av Fredrik Backman och Jonas Jonasson, med en hel del Holst-original i botten såklart. Det är förbannat charmigt och en handling som blir sådär knasigt tokig men som ändå fungerar så bra. Det är en feel-good som bjuder på det mesta: kärlek, drama, livskriser, vardagsproblem, sorg, hemligheter, dansbandsmusik och underbar italiensk matlagning full med grädde, smör och självklart: parmesan. Språket är lättsamt med underbara liknelser som ofta får mig att skratta högt och handlingen drar igång med en riktigt rivstart som sätter den humoristiska prägeln mitt i prick. Men det är en underfundig humor som bjuder på mycket engagemang och ändå får en att tänka efter. Som sätter ord på alla de tankar som många säkert tänker men sällan säger högt.
Förutom att vara en mästare på att få fram allt det bästa inom feel-good har Holst dessutom en säregen förmåga att hitta det komiska i vardagliga situationer, det finns så mycket att känna igen sig i och alla karaktärer är så där underbart trovärdiga, mänskliga och mysiga och korkade och allt däremellan. Det är sannerligen mycket solsken, men handlingen bjuder även på en hel del mörker i form av trassliga bakgrundshistorier och hemligheter som alla kommer fram en liten bit i taget. Det är således en feel-good med många bottnar och jag riktigt sugs in i denna lilla verklighet som en egen liten värld. Det blir mycket skratt och tårar, glädje och allvar, som blandas med en hel del vin, tvivelaktiga beslut och oförutsedda händelser. Får jag välja föredrar jag nog ändå Holst inom genren för mysrys. Det här är inte dåligt på något sätt, men ibland går alla liknelser bara lite över gränsen och blir lite för mycket och känns liksom lite krystat. Jag antar att det är en bieffekt av att detta är en mer renodlad feel-good. Men bara ibland. Det här var fortfarande ganska underbart.