I HJÄRTATS BIBLIOTEK
Författare: Phaedra Patrick
Antal sidor: 346
Första stycket: ”Som alltid var Martha Storm redo för allt. Framkörd haka, hopbitna tänder och ett stadigt grepp om handtaget på sin trogna kundvagn. Axlarna hettade till när hon mödosamt sköt den uppför den branta backen till biblioteket. Kullerstenen under hennes fötter var hal, fuktad av den havsdimma som varje kväll drev in över Sandshift. Hon var väl förberedd inför kvällens evenemang. Allting skulle gå som smort, även om hon vanligtvis undvek alla hjärtans dag. Hon tyckte att det var ett dumt påhitt. Bara ett trick för att få folk att köpa mjukisdjur och choklad till extrapris. Om någon någonsin skulle få för sig att skicka henne ett kort tänkte hon lämna tillbaka det och säga till givaren att han eller hon hade blivit hjärntvättad. Men ett jobb som var värt att göras var värt att göras ordentligt.”
HANDLING:
Martha Storm ångrar att hon aldrig skaffade familj. Hon är drygt 40 och saknar kraft att ta tag i sitt liv. Hon älskar att läsa och skriva, men vikariatet på biblioteket är osäkert. En dag får hon en mystisk bok med posten. Den innehåller en hälsning från hennes mormor. Men mormor Zelda har varit död sedan länge. Martha bestämmer sig för att ta reda på sanningen, och när hon börjar nysta i det förflutna upptäcker hon familjehemligheter som kommer att förändra hennes liv.
OMDÖME:
Det här hade kunnat bli bra. Jag älskar sagorna som ligger insprängda mellan kapitlen och får lite samma känsla som ”Den glömda trädgården”. Det finns vissa mysiga inslag, varma karaktärer och beskrivningen av den saltstänkta staden Sandshift lyser igenom raderna. Men någonstans där tar det positiva tyvärr slut för mig. Kärleken till böcker finns där men den är fortfarande lite fadd och denna omvälvande familjehemlighet som verkat så farlig att ta upp i dagsljuset framstår som lite blek. Jag förstår verkligen inte allt hemlighetsmakeri, framför allt inte när tiden redan har gått och samhället tagit steget mot en mer öppen debatt. Det finns vissa varma karaktärer men Martha klarar jag inte av. Plattare, vekare och mer osäker person får man leta efter. Hon är väldigt grå till sin personlighet och hon utvecklas inte speciellt mycket heller, och den utveckling hon faktiskt gör känns otroligt krystad. Zelda börjar som en trevlig, sympatisk och spännande karaktär men utvecklas till någonting helt annat. Alla är så ologiskt hemlighetsfulla utan anledning och jag tycker det stör flödet i läsningen.
Överlag köper jag inte hur alla människor pratar och beter sig mot varandra. Det känns konstlat, överdrivet och skevt. På ett sätt blir det tvärtom om man jämför med Lucinda Rileys romaner där jag tycker alla är för snälla och förstående mot varandra, här är alla istället för elaka och motsträviga. Upplösningen bjuder på visst engagemang men jag förstår mig inte på hur tankarna går hos Martha. Istället för att anamma detta enorma svek som begåtts mot henne av i princip alla hon tidigare älskat väljer hon att vika sig. Hennes ursprungliga, veka personlighet lyser igenom och visar att hon egentligen inte lärt sig någonting av allt som hänt. Ett mer passande slut hade behövt ta ett stort steg utanför ramarna för klassisk feel-good och visat att Martha inte accepterar hur alla har betett sig mot henne, men författaren valde istället den sockersöta vägen, och det blir alldeles för blekt och tråkigt.
Det finns en viss svärta som balanserar ut allt det sockersöta som är att förväntas vid en feel-good, men denna känns mest underlig och väcker mest irritation och frustration om något. Slutet är alldeles för löjligt och står på något konstigt sätt utanför handlingen, det hör inte riktigt till och författarens försök att tillföra spänning faller platt. Det blir för mycket av allting och samtidigt känns det som om det saknas någonting. En svår paradox som lämnar mig ganska likgiltig när boken är slut. Till viss del måste man ha överseende med mycket när det kommer till feel-good, det är inte meningen att allt ska kännas logiskt och trovärdigt, men detta var tyvärr alldeles för uppenbart. Jag skulle vilja beskriva detta som en bok med mycket potential, men i slutändan valde författaren alla vägar som jag själv skulle ha undvikit för att skapa en intressant och färgsprakande historia.