DEN GLÖMDA TRÄDGÅRDEN
Författare: Kate Morton
Antal sidor: 415
Första stycket: ”Det var mörkt där den lilla flickan satt hopkrupen bakom tunnorna, men hon gjorde som hon blivit tillsagd. Damen hade sagt att hon skulle sitta tyst som en mus och vänta. Det var en lek, precis som kurragömma. Den lilla flickan lyssnade från sitt gömställe och målade upp en bild i huvudet så som far hade lärt henne. Karlar skrek åt varandra. Det var sjömän, antog hon, med grova, sträva röster som bar spår av havet och dess salt. Långt bortifrån hördes dova signalhorn, visselpipor och svaga årplask och högt ovanför svävade skriande måsar med utspända vingar som fångade solljuset.”
HANDLING:
1913: En liten flicka hittas ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.
1975: På sin ålders höst företar Nell O’Connor den långa resan från hemlandet Australien till England för att ta reda på sanningen om sin familj. Hennes sökande för henne till Cornwalls vindpinade kust och det gamla herresätet Blackhurst Manor, som en gång i tiden ägdes av familjen Mountrachet.
2005: När Nell dör efterlämnar hon allt till sitt barnbarn Cassandra. Bland tillhörigheterna finns en sagobok med skräckberättelser skrivna av Eliza Makepeace, en författare som på ett mystiskt vis försvann i början av 1900-talet. Testamentet innehåller också ett överraskande arv: ett litet hus som kallas Klippstugan. Huset står på ägorna till en stor lantegendom i Cornwall. Enligt byborna döljer det gamla herresätet mörka hemligheter om en adelsfamilj som för länge sedan bodde där. Men det är i Klippstugan och dess glömda trädgård som Cassandra kommer hela historien på spåren och även upptäcker sanningen om en liten flicka som för många år sedan hittades övergiven på en båt på väg mot Australien.
OMDÖME:
Liksom ”Matildas sista vals” och ”Pärlan som sprängde sitt skal” tycker jag att ”Den glömda trädgården” var någonting alldeles extra! Språket är extremt levande och för fram en handling som är både spännande och emotionell. Jag får lite samma känsla som i ”Snöbarnet” av Eowyn Ivey, en slags saga för vuxna. Och denna saga innehåller allt: vänskap, kärlek, självinsikt, rädsla, kreativitet, överlevnad, osjälviskhet och mod. Karaktärerna är trovärdiga och Eliza blir den karaktär som vinner mest intresse och sympati. Hon är som en stor färgklick i en grå värld.
Det är en oförutsägbar handling som utspelar sig på många parallella plan under flertalet tidsepoker men jag läser allt med lätthet (kanske behövs det lite träning för den ovana och i så fall är ”Den glömda trädgården” en roman att läsa långsamt). Cornwall som bakgrund ger mäktiga miljöbeskrivningar, familjehemligheter blandas med romantik och i slutändan blir ”Den glömda trädgården” en närapå obeskrivligt mycket bättre version av ”Flytten till Cornwall”. Fascinerande hur två romaner med snarlik grund och bakgrundstext kan vara så olika!
Slutet är både hjärtskärande och hoppfullt och jag lämnar boken med en slags ro i själen som bara infinner sig när jag läst en bok som verkligen tagit tag i hjärtat. Fullständigt underbart!
