VITA SPÅR
Författare: Emelie Schepp
Antal sidor: 338
Första stycket: ”Där! Bilen dök upp runt hörnet. Pim log nervöst mot Noi. De stod i en gränd dit ljuset från gatlyktorna inte nådde. Asfalten var fläckad av intorkad urin. Det luktade starkt och fränt och ljudet av skällande vildhundar drunknade i den mullrande motorvägen. Pims panna var fuktig av svett – inte av värmen utan av nervositet. Det mörka håret satt som klistrat i nacken och t-shirtens tunna tyg hade fastnat i ett veckat mönster mot hennes rygg. Hon visste inte vad som väntade henne och hade inte haft så mycket tid till att fundera på det heller. Allt hade gått så fort. För bara två dagar sedan hade hon bestämt sig. Noi hade skrattat och sagt att det var enkelt, bra betalt och att de skulle vara hemma igen om fem dagar.”
HANDLING:
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?
Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.
OMDÖME:
Efter att ha läst ”Märkta för livet” var jag skeptisk till denna serie om Jana Berzelius men bestämde mig för att ge den i alla fall en chans till, men efter att ha läst uppföljaren ”Vita spår” är jag frustrerat obeslutsam till om jag ska fortsätta eller inte. Denna del känns förvisso mer komplett än den första med samma höga driv och det som i slutändan verkligen lyfter handlingen är en brutalt intensiv och levande skildring av knarksmuggling som verkligen träffar rakt i magen. Överlag är det en gedigen deckare med många svängar och krokar och en upplösning som verkligen ställer allt på ända och dukar för en fortsättning. Det finns det mesta som man förväntar sig av en renodlad deckare och jag skulle inte säga att det behövs överdrivet mycket fokus för att läsa och följa med i handlingen, vilket kan vara väldigt skönt ibland när allt man vill ha är en snabb verklighetsflykt. Jag får lite samma känsla som när jag läser deckare av Camilla Läckberg, det är någonting som verkligen fungerar för den stora massan. Det är ingenting extraordinärt men lik förbannat sitter jag och läser långt in på småtimmarna för att se hur det slutar. Men det finns fortfarande mycket som inte fungerar för mig.
Jag har fortfarande väldigt svårt att ta till mig handlingen när i princip varenda karaktär är ypperligt svår att tycka om. Alla är så tvära, överdrivet ironiska, själviska och osympatiska. Till och med polisgruppen i sig bjuder på mycket dysfunktionalitet och det är ständiga samarbetsproblem och dolda agendor som förvisso har ett visst intresse och underhållningsvärde i sig men i kombination med alla osympatiska karaktärer blir det närmast olidligt. Jana har visserligen blivit lite varmare sedan första delen men hon är fortfarande lite för komplicerad och de val hon gör går inte alltid i linje med hennes påstådda bakgrund. Om någonting så framstår Henrik Levin som lite mer av en huvudkaraktär att känna sympati med och jag kan bara hoppas att detta utvecklas i kommande delar. Allt som allt är jag kluven, men eftersom denna del faktiskt var snäppet bättre än den första måste jag nog ge Schepp en chans till, om inte annat för att se om det kan klättra bara lite till.