GODA GRANNAR
Författare: Mattias Edvardsson
Antal sidor: 357
Första stycket: ”Redan när jag öppnar dörren hör jag sirenerna. En klunga elever som hänger kvar på skolgården ser åt mitt håll och vinkar. ’Trevlig helg.’ Jag klämmer fast idrottsbagen på pakethållaren och lägger datorväskan i korgen där framme. När jag svänger ner i tunneln under stora vägen släpper jag pedalerna och får vinden rakt i ansiktet. På trottoarkanten sitter två flickor som jag känner igen från Bellas förskola. De kupar händerna kring sina munnar och hoar som ugglor. Ljudet ekar genom tunneln och flickorna skrattar.”
HANDLING:
Hur väl känner du dina grannar? Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?
OMDÖME:
Efter att ha läst ”En helt vanlig familj” var det en självklarhet att även plocka upp ”Goda grannar” och liksom den förstnämnda var även detta en klar tiopoängare för mig. Edvardsson har på ett gediget sätt uppfunnit en helt egen gren inom deckargenren och befäst sin talang som en mästare på att bygga upp stämningar. Lögner byggs på, det ena leder till det andra och något till synes oskyldigt slutar i katastrof. Ett brott har begåtts, alla är misstänkta, men själva utredningen ligger i psyket på karaktärerna. Någonting alldagligt vardagligt utvecklas i små steg till någonting hemskt och groteskt och på ett konstigt sätt är en till synes perfekt villaidyll någonting skrämmande i sig självt. En perfekt tillvaro där alla ler och vinkar, klipper gräsmattan på accepterade tider och gör allting inte för att man själv vill utan för att det ser bra ut och för alla andra gör det. Det är falskt, pressat och krypande obehagligt att se hur allting trycks under ytan för att sedan komma fram på de allra mest olämpliga och farliga sätt. Tänk om man inte passar in i denna strikta mall. Tänk om alla undertryckta känslor och förutfattade meningar riskerar att väcka någonting hos någon.
Det som växer fram är en klassisk bladvändare med korta kapitel som skiftar mellan innan och efter olyckan ur olika karaktärers perspektiv. Personporträtten är djupa och jag kommer verkligen karaktärerna inpå skinnet. Ingen är felfri, men nog finns det några som bär på fler mysterier än andra. Förutom grannskap handlar det också minst lika mycket om föräldraskap. Vad accepterar vi och inte, och vad ser vi och inte? Småstadsmentalitet blandas med rykten och fördomar, alla ljuger men av olika anledningar. Hur väl känner du egentligen dina grannar? Hur långt är du beredd att gå för att skydda dina barn? Och hur långt är du beredd att gå för att skydda dig själv? Småstadsidyll, solsken, gårdsfester och småfnitter byts snart ut mot förakt, hemligheter och rätt som det är så fastnar skrattet i halsen. Allt som allt riktigt snyggt komponerat och slutet sitter som en riktigt käftsmäll. Nu är det bara att vänta på nästa roman av Mattias Edvardsson.
