BARA BÖCKER!

Författare: Jan-Philipp Sendker

Antal sidor: 325

Första stycket: ”Paul hade inte dansat särskilt ofta i sitt liv och aldrig gärna, och sedan förra gången hade det gått flera år. Men eftersom han var en sådan person som hade svårt att säga nej till ett barn, allra minst sitt eget, började han röra på sig. Han tog ett steg framåt i takt med musiken, ett åt sidan, ett tillbaka. Han gungade till i knäna och snodde snabbt runt ett varv. På hans axlar vilade vikten av världen. Så lätt att den inte tyngde honom ett dugg. David tjöt av förtjusning.”

 

HANDLING:

Under en resa till Kina drabbas den amerikanske journalisten Paul Leibovitz och hans Christine av alla föräldrars värsta mardröm: deras fyraåriga son försvinner. Han återfinns efter mindre än ett dygn men familjen varnas för att de som fört bort sonen kommer att försöka på nytt. Den enda säkra platsen är den amerikanska ambassaden i Peking, tusentals kilometer bort. Men hur ska de kunna ta sig dit när militären och polisen söker efter dem och kontrollerar alla flyktvägar? På den farofyllda resan måste de ta hjälp från främlingar, men hur ska de veta vilka de kan lita på?

 

OMDÖME:

Jag var inte helt såld på denna Kina-trilogi när jag först började läsa den, men till skillnad från Burma-trilogin (som tyvärr bara sjunkit i betyg) har Kina-trilogin bara blivit bättre och bättre och avslutar på topp - tidigare delar "Viskande skuggor" och "Ensamhetens språk". Jag fullständigt uppslukas av denna handling som behandlar föräldraskap, utsatthet, maktmissbruk och tillit. Föräldrarnas reaktion över barnets försvinnande gestaltas oklanderligt och jag rycks verkligen med i deras förtvivlan. En slags thriller kombineras med ett relationsdrama och tillsammans skapar de en handling som är både medryckande och engagerande. Sedan känner jag verkligen att jag fått vara med om en utveckling hos framför allt Paul under dessa tre delar. Hur han gått från en bruten, sorgsen man som haft svårt att hitta lycka i livet efter sin sons död, till en livsbejakande och mer självsäker man som vågar ta vara på livet och de människor han älskar. Men samtidigt är han sitt vanliga, ibland osäkra och undergivna själv som särskilt kommer fram i och med sonens försvinnande. Det gör honom väldigt mänsklig. Hur mycket vi än utvecklas finns det alltid en liten kärna av osäkerhet runt omkring oss. Lycka varar sällan för evigt och rätt som det är kommer vi ställas på prov och upptäcka våra innersta känslor när det värsta inträffar, vare sig vi vill det eller inte.

Förutom Paul och Christine lär jag även känna alla de människor som finns runtomkring, människor som Paul och Christine tvingas lita på för överlevnad. Vem går egentligen att lita på i en tid av utsatthet? Och vad gör man när ingen egentligen går att lita på? Mitt i denna osäkerhet får jag läsa om det ena människoödet efter det andra och det finns en viss värme och godhet mellan raderna. Det onda blandas med det goda och visar i sin enkelhet att människor sällan är så svartvita som man först tror. Jag möts också av samma poetiska språk som man kan förvänta sig av en Sendker-roman och det bidrar verkligen till djupet i historien. Det tar mig in i tankarna på människor som på sitt eget sätt försöker överleva i en värld där ingenting är självklart och där makten att bestämma över i princip allt ligger hos endast ett fåtal. Allting knyts ihop med ett väldigt finstämt och passande slut på en minst sagt omtumlande resa och nu tycker jag det känns lite sorgligt att behöva lämna Paul och Christine. Men jag gör det med vetskapen om att de troligtvis kommer ha ett väldigt lyckligt liv framför sig. Slutet gott allting gott i ett nötskal utan att kännas det minsta klyschigt. Och med detta sagt kan jag verkligen rekommendera Kina-trilogin, det är en serie som verkligen håller hela vägen, och avslutas på topp.