BLÅ, BLÅ HÖSTVÅGOR
Författare: Christoffer Holst
Antal sidor: 278
Första stycket: ”Kungsgatan lyser i rött och grönt. Trafikljusens vassa färger speglas i det mörka regnet som rinner från korsningen vid Sveavägen ner mot Stureplans nattliv. Det är kväll, klockan närmar sig nio och kylan sipprar in under stockholmarnas höstjackor, får dem att huttra. Det har regnat konstant i en vecka. De flesta väntar på att vintern ska jaga undan hösten, att snön ska börja falla över storstadens gator. Men det dröjer. Fukten är hela tiden närvarande, lika påträngande som en evig utandning.”
HANDLING:
Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig?
På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård. Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige. På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.
OMDÖME:
Det här med mysrys som genre har verkligen gripit tag i mig. ”Söta, röda sommardrömmar” var en oväntad upplevelse och uppföljaren ”Blå, blå höstvågor” upprätthåller författarens starka förmåga inom genren. Det är lika hemtrevligt som rysligt, lika hjärtvärmande som det är läskigt och lika lugnt som det är spännande. Kärlek varvas med mord och vardagsproblem med mysterier som skapar den perfekta blandningen mellan deckargåta och feel-good. Relationen mellan Cilla och Adam fortsätter att kännas realistisk och det är här som boken verkligen lägger sitt fokus. Det finns ett mord i bakgrunden, men det är i relationerna som det verkligt spännande sker. Även relationen mellan Cilla och Adams mamma Rosie fördjupas och detta är en kvinna som jag är fortsatt stormförtjust i, det behövs fler kvinnor med lika mycket krut som värme.
Liksom i första delen är det också förvånansvärt intressant att följa Cillas tankegångar. Vad hon tycker är svårt med livet och vad som gör henne glad, motgångar och lyckopiller, hur hon hanterar stressiga situationer i livet med ett stort glas vin, mycket finns att känna igen sig i. Visst finns det tillfällen man vill ta tag i henne och skaka och skrika, men ska man vara ärlig så har man väl såna stunder även med sig själv ibland. Det är förbannat lätt att relatera till denna kvinna. Språket är fortsatt lättillgängligt och jag gillar alla dialoger, miljöbeskrivningar och liknelser skarpt. Det är nytänkande, engagerande och framför allt skrivet med en stor nypa humor som verkligen gör att handlingen kommer till liv.
Det blir inte full pott denna gång. Någonting känns inte riktigt lika äkta vid jämförelse med första delen. Kanske beror det på någonting jag inte riktigt kan sätta ord på. Kanske beror det på att ”Söta, röda sommardrömmar” kom som en sådan fullständig positiv chock för mig att det blir extra svårt att leva upp till den. Det var i alla fall väldigt bra och jag kommer fortsätta att läsa om Cilla och Adam så länge det finns böcker om dem kvar att läsa.
