BIBLIOTEKARIEN I AUSCHWITZ
Författare: Antonio Iturbe
Antal sidor: 395
Första stycket: ”Nazistofficerarna är klädda i svart och betraktar döden lika oberört som en dödgrävare. I Auschwitz är ett människoliv så lite värt att man inte längre skjuter någon, för en kula är värdefullare än en människa. I Auschwitz finns gemensamma kammare där man använder Zyklongas. Det är kostnadseffektivt, för man kan döda hundratals människor med en enda behållare. Döden har blivit en industri som bara är lönsam om man arbetar i stor skala.”
HANDLING:
Fjortonåriga Dita är en av många som sätts i Auschwitz. Hon tas, tillsammans med sin mamma och pappa, från Terezín-gettot i Prag till det ökända fånglägret. Hon lyckas dock på något sätt anpassa sig till den konstanta terrorn i lägret. Så när den judiske ledaren Freddy Hirsch ber Dita att ta hand om åtta skrifter som fångarna lyckats smuggla in utan att bli upptäckta, säger hon ja. Och blir därmed bibliotekarien i Auschwitz. En roman byggd på den verkliga berättelsen om den fd Auschwitz-fången Dita Kraus. En otrolig berättelse om en flicka som riskerade sitt liv för att hålla böckernas magiska kraft vid liv under Förintelsen.
OMDÖME:
Jag blir aldrig riktigt mättad på böcker om andra världskriget. Med ”Bibliotekarien i Auschwitz” får jag ännu ett perspektiv ur andra världskrigets fasor där böcker och litteratur ses som någonting farligt och rebelliskt. Men i och med detta blir böcker också ett sätt att slå tillbaka, att göra motstånd och behålla sin frihet. Böcker blir den symbol som säger att ens egna tankar och idéer aldrig går att bräcka, fantasin går aldrig att förinta. Lycka och glädje är ord som känns nästintill förbjudna att använda i dessa kretsar, men någonstans finns det ändå där mellan raderna som ett litet ljus mitt i mörkret. Det är som alltid smärtsamt att läsa om många skildringar och på något sätt slutar man aldrig att förvånas över hur rått och fruktansvärt det var för alla de själar som tvingades in i ett koncentrationsläger.
Det här känns som en väldigt nutida och modern version av andra världskrigets fasor på allra bästa sätt. Det är beskrivande och utlämnande, rakt på sak utan krusiduller och förvånansvärt intressant att få läsa hela historien ur 14-åriga Ditas ögon. Hon ger en sannerligen vuxen syn på verkligheten med bibehållen trovärdighet då barndomens naivitet ibland gör sig påmind. Trots detta axlar hon rollen som bibliotekarie med största ansvar och tankar förs åt en slags blandning mellan ”Boktjuven” och ”Tatueraren i Auschwitz”. Det handlar om att hålla hoppet uppe, att göra motstånd på alla sätt som går, att inspirera och hjälpa andra, men det handlar också om att överleva. En hårfin balansgång som jag ständigt förundras över hur människor klarade av.
Det tar dock en stund för mig att komma in i boken och ibland får jag en känsla av att vara lite distanserad utan att egentligen veta varför. Detta drar ner en gnutta på betyget men utöver detta fortfarande en bok jag starkt rekommenderar.