ÄN FINNS DET HOPP
FÖRFATTARE: Karin Wahlberg
ANTAL SIDOR: 444
FÖRSTA STYCKET: ” ’Vill fru Bengtsson vara så snäll och lägga sig på britsen’, sade sjuksköterskan. Syster Gudrun hette hon och hon log innerligt. Sonja Bengtsson hade bar överkropp men frös inte trots att det höga fönstret stod på glänt. Ute rådde fuktig augustivärme. Hon var snarare het av nervositet. Kröp ihop i kroppen, drog in den långa halsen. Brösten hängde vita och oskyddade med huden glänsande och mjuk. Hon kunde inte dölja dem helt men lyckades i alla fall skyla bröstvårtorna medan hon sparkade av sig skorna utan att skämmas. Strumporna var inte lagade över stortårna utan helt nya.”
HANDLING:
Året är 1953 och polioepidemin härjar. Ella-Kristin på sjuksköterskeutbildningen får hoppa in och praktisera på det fullbelagda lasarettet i Ekstad. Hon oroar sig för fästmannen Carl vars läkarkunskaper sätts på hårda prov och det blir en höst när många liv slås i spillror och friska unga människor drabbas.
Vi möter läkarfrun Nancy Brandh, som helst vill tillbringa tiden framför spegeln eller på Drotts kappmagasin på jakt efter en ny klänning. Tvåbarnsmor Sonja Bengtsson som söker vård för en otäck knöl i bröstet. Kåre Hjelm, överläkare på Epidemin; Ulla och Gittan, som går sista året i flickskolan och gärna spenderar sina eftermiddagar på fiket Atlantic och många fler.
OMDÖME:
”Än finns det hopp” är första delen i en serie som cirkulerar kring ett lasarett i Ekstad. 50-talets tidsanda syns tydligt i både miljöbeskrivningar och karaktärer och det är som att kliva i i en annan liten verklighet för en stund. Coca-cola är någonting spännande, varenda människa röker hela tiden var som helst och någonstans bakom kulisserna finns den smygande kvinnliga frigörelsen. Framför allt är det fascinerande att få läsa om hur sjukvården drevs under denna tid och det finns en sådan fin balans mellan allvaret innanför lasarettets väggar och det vardagliga så fort man kliver utanför dörren. Sorg över patienter som inte klarar sig blandas med tankar på stundande äktenskapsplaner eller kommande lördagsutflykt med familjen. Likt boken ”Det första chiffret” finns det en spänning i det vardagliga. Det hela är väldigt omsorgsfullt gestaltat och känns väldigt äkta. Det är en skildring av en tid i förändring där vanliga människor har drömmar som sträcker sig långt utanför de boxar som finns.
Det är en sannerligen mustig roman både sett till innehåll och karaktärer. Och om det är någonting som gör boken svårläst så är det alla karaktärer som kommer och går. Som tur var finns ett galleri i bokens början, men jag tycker tyvärr fortfarande att det blir lite rörigt. Det är dock ett litet hack i en annars finstämd och ödmjuk historia om människor, drömmar och uppoffringar. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen.
