DJUPHAMN
FÖRFATTARE: Tove Alsterdal
ANTAL SIDOR: 347
FÖRSTA STYCKET: ”Vinterns sista isflak hade smält eller drivit ut till havs. Vinden var svag och sydostlig. De sa de sista orden till varandra innan de gick ner. ’Vi håller ihop där nere, du tecknar så fort något är fel, okej?’ ’Självklart, okej.’ Den andre dykaren rörde sig lika lätt i simfenor som i vanliga skor. Ylva hade träffat honom första gången kvällen innan, när hon kom från Lunde med bussen och tog in på Rum för resande. Tacksam, så oändligt tacksam över att få följa med dem ut, att den här våren skulle bli annorlunda än den förra.”
HANDLING:
När dykare går ner i Ångermanälven för att utforska de hundratals skeppsvrak som döljer sig på botten, finner de kvarlevorna av en man. Det visar sig att han har blivit mördad, men vem är han? Trådarna leder tillbaka till 1960-talet i Ådalen och världen, med hårda politiska konflikter och stora drömmar om frihet.
Polisassistent Eira Sjödin som är gravid och har inre tjänst får utreda det kalla fallet eftersom det verkar riskfritt. Medan sanningen om den döde kryper allt närmare hennes eget och familjens liv räknas veckorna ner mot förlossningen. Fortfarande vet hon inte vem som är far till hennes barn. Samtidigt är den kvinna vars brott Eiras bror sitter fängslad för på väg norrut i flykt undan rättvisan, efter att ha dödat igen.
OMDÖME:
Tredje delen i serien om Eira Sjödin fortsätter att ligga och nosa på toppbetygen, men det når inte riktigt hela vägen upp. Det är fortsatt skrivet med en stor berättarglädje och Alsterdal har en väldigt behaglig skrivarröst, det är lättläst men aldrig banalt, djupgående men aldrig rörigt. Det mest spännande i denna del av serien är dock Eiras privatliv, hennes graviditet och familjeproblem. Själva mordmysteriet hamnar lite för mycket i skymundan och upplösningen blir ganska intetsägande. Dessutom tycker jag att bihistorien om brottet som hennes bror sitter fängslad för i denna del av serien känns aningen invasiv. Jag antar att det kommer en fortsättning kring detta i kommande delar, men egentligen tror jag inte att den hade behövts överhuvudtaget.
Lite blandade känslor, men jag är definitivt intresserad av att läsa kommande delar, om inte annat för att se hur det går för Eira Sjödin.
Serien om Eira Sjödin:
