BARA BÖCKER!

Författare: Will Schwalbe

Antal sidor: 298

Första stycket: ”Vi älskade mockadrycken i väntrummet på Memorial Sloan-Ketterings öppenvårdsmottagning. Kaffet är inget vidare, och den varma chokladen är ännu sämre. Men mamma och jag upptäckte att om man trycker på knappen för >mocka< får man ett exempel på hur två inte särskilt goda saker kan förenas till någonting riktigt välsmakande. Grahamskexen är inte heller så tokiga.”

HANDLILNG:

»Vad är det du läser?« Det är frågan Will ställer till sin mamma, Mary Anne, när de sitter i väntrummet på cancermottagningen. Det är november 2007, kort efter att hon diagnosticerats med långt framskriden cancer.

Detta är den sanna historien om en son och hans mamma, och om den bokklubb som under hennes sista tid i livet för dem närmare varandra. I takt med att sjukdomen sprider sig läggs bok efter bok till läslistan, och i de personliga samtalen kring böckerna får Will och Mary Anne en möjlighet att återupptäcka sina liv och lära känna varandra på ett nytt sätt. I bokklubbens sfär är de inte längre den sjuka och den friska, utan en mamma och en son som tillsammans upptäcker nya världar.

OMDÖME:

Jag har en tidigare svaghet för böcker som handlar om böcker men jag har väl haft lite blandade åsikter. ”Boktjuven” av Markus Zusak och ”Den lilla bokhandeln runt hörnet” av Jenny Colgan har kommit att bli favoriter, medan ”Den lilla bokhandeln i Paris” av Nina George och ”En bokhandlares dagbok” av Shaun Bythell är böcker jag inte vill läsa igen. Men jag kan glatt meddela att ”Bokklubben vid livets slut” kommer att lägga sig i toppen!

Det är en bok som handlar om böcker men böckerna får dela på rampljuset tillsammans med en stark relation mellan mor och son. Det är en hyllning inte bara till böcker och dess förmåga att påverka, inspirera och skapa mening mellan människor, utan också en hyllning till en underbar mamma. Boken är skriven med ett underbart språk som hamnar någonstans mellan Fredrik Backman och Anna McPartlin och det finns många fina citat som jag tar med mig, om både böcker och livet. Språket har också en väldigt fin ton som inte på något sätt känns varken sentimental eller nedstämd, trots att det handlar om sjukdom och död. I stället framträder en finstämt berättad historia om en kärleksfull relation både mellan mor och son, men också mellan människan och litteraturen.

Jag som bokälskare kan relatera starkt och det finns en undermening som vill visa på böckers betydelse och möjligheter. Att läsa är inte bara att läsa, det är att upptäcka och att djupdyka, att komma ihåg och glömma bort, lära sig någonting nytt och ge någonting vidare. I rätt händer kan en bok innehålla en hel värld. Jag anade ett liknande budskap i ”En bokhandlares dagbok” men den saknade i slutändan inspirationen som finns i ”Bokklubben vid livets slut”. Den första blev platt och tråkig, medan den andra blir mångdimensionell och intressant, sorglig och vacker på en och samma gång. Jag tycker också om Mary Anne, hon är stark, envis, omtänksam och intelligent. Hon är lika sträng som hon är kärleksfull och jag blir glad när jag tänker på att denna karaktär faktiskt funnits på riktigt. Efter sista sidan är jag inspirerad att inte bara läsa fler böcker utan också diskutera dem med fler människor. ”Bokklubben vid livets slut” var en stor läsupplevelse som sprider böckernas betydelse och jag hoppas den når så många människor som möjligt. Mer böcker åt folket!