KALLA, VITA VINTERNÄTTER
FÖRFATTARE: Christoffer Holst
ANTAL SIDOR: 288
FÖRSTA STYCKET: ”Snön faller ljudlöst utanför fönstren på den lilla stugan där hon bor. Det är julafton, och hon gläds åt snön. I Stockholm, där de vanligtvis bor, snöar det nästan aldrig om vintrarna. Där ligger gatorna avgasgråa och man får titt som tätt kasta sig undan fallande istappar längs trottoarerna. Här uppe i Idre är det verkligen ett vinterland för tillfället. Och hon älskar det. Det påminner henne om barndomens vintrar runt om i Sveriges fjällvärld.”
HANDLING:
Det är december och snöslasket i Stockholm är avgasgrått. Cilla Storm trivs som kriminalreporter men lider av skrivkramp. När vännerna Zacke och Jonathan bjuder med henne till deras nyköpta sportstuga i idylliska Idre ser hon chansen att fly storstaden och komma i julstämning. Ännu trevligare blir det när väninnan Rosie följer med. Men redan första dagen hittas en ung man död i den populära fjällanläggningen. Snart börjar Cilla och Rosie nysta i fallet, och spåren leder dem till ett lyxhus där en välbärgad och mytomspunnen familj huserar.
OMDÖME:
Nu är jag sannerligen engagerad i Cilla Storm-serien och jag har kommit fram till del tre med ”Kalla, vita vinternätter”. Det är fortsatt mysrys, nu i de snöiga fjällen och mordmysterium blandas med vedeldade brasor, varm glögg och julstök. Det finns ett fortsatt högt underhållningsvärde, det är lite långsammare tempo i denna del men det ena leder till det andra och ur olika perspektiv och tidpunkter läggs pusslet bit för bit tills sanningen kryper fram. Det är inte nagelbitande spänning, snarare trivsam och lite avslappnad spänning utan att för den delen tappa fokus eller driv. Överlag finns en fin balans mellan mysterium och vardagsproblem. Det är lika mysigt som det är roligt och mitt i allt det hemska finns tankar och oro över vad som ska ätas på julbordet, vem man ska bjuda till julfirandet och hur man egentligen ska hinna med att arbeta i mellandagarna. Hur man egentligen får ihop livspusslet när oförutsedda händelser ställer sig i vägen hela tiden. Det finns en fortsatt hög igenkänningsfaktor och som alltid skrivet med ett språk som dryper av underfundig humor.
Om jag jämför med tidigare delar känns detta inte lika gripande som det brukar. Vissa liknelser känns lite för krystade och inte riktigt lika klockrena och jag känner dessutom att det inte verkar hända så mycket med Cilla. Om något känns hon mer osäker i sig själv, som att hennes personliga utveckling går åt fel håll. Och förhållandet mellan henne och Adam står mest och trampar på samma ställe, jag väntar på att de ska bestämma sig för någonting. Trots detta var det som alltid en liten fröjd att läsa och det ska bli spännande att se hur det hela knyts ihop i den avslutande delen.
Tidigare delar i serien om Cilla Storm:
Söta, röda sommardrömmar och Blå, blå höstvågor
