BARA BÖCKER!

FÖRFATTARE: Maja Lunde

ANTAL SIDOR: 426

FÖRSTA STYCKET: ”Dagen efter den sista natten med midnattssol flöt ett träd iland på Longyearbyens strand. Tommy var fem år och ensam i den gamla containerhamnen. Han hade gått omkring en stund mellan de rostiga plåtväggarna och satt sig med ryggen mot en container, som han hade stavat sig fram till att det stod ’Tullpost Globe’ på, för att värma sig i den låga solens strålar. Det var när han satt där och grävde i den sandiga jorden med en pinne han fick syn på bladen. De stack upp en bit längre ut längs stranden, den gröna färgen alldeles främmande i det steniga, svarta lågvattnet.”

HANDLING:

Longyearbyen 2110: Djupt i bergen, långt norrut, ligger ett valv fyllt med frön från världens alla hörn. Tommy växer upp i Svalbards brutala landskap, med två bröder han vill göra allt för och en farmor som är valvets fröskötare. Sedan drabbas Longyearbyen av en katastrof. Tommy, hans bröder och mormor är bland de få som är kvar. Sex ensamma människor i ett öde landskap, i besittning av en skatt som världen trodde hade försvunnit för alltid.

Samtidigt, långt borta, lever Tao på minnena av sin son Wei-Wen, som hon förlorat. Varje dag är lika, hon är ledsen och hon svälter, som resten av folket, i en helgedom och utarmad natur, där många arter har försvunnit. Men allt förändras den dagen Tao blir ombedd att leda en expedition norrut. Målet är Svalbard och fröerna.

OMDÖME:

Så har det kommit till den avslutande delen i Lundes domedags-serie, och trots att jag kanske inte tycker detta är den bästa i ledet, så avslutar hon med bravur. Det har verkligen varit en resa att följa detta hemska, hoppfulla, fruktansvärda, vackra, mörka, insiktsfulla, hjärtskärande och eftertänksamma. Så mycket känslor som fått plats inom dessa sidor. Så mycket kunskap och information. En hyllning till livet och allt som är naturligt. Men också en varning för att som är på väg att gå fel. Som alltid är det egentligen ingens fel. Det finns inget peka-finger, vi har alla ett ansvar och vi har alla en skuld. Det är mörkt, men finns alltid en ljusstrimma, för den som väljer att se den.

Fortsatt är jag ständigt imponerad över författarens förmåga att skriva. Hur hon kan få minsta lilla vardagliga sak att framstå som någonting fantastiskt. Hur hon kan få någonting så simpelt som ett träd att låta magiskt. Ska jag titta på helheten saknas det där lilla sista för full pott, och av alla delar i serien är fortfarande ”Binas historia” i toppen. Men som helhet är detta en fantastisk serie som ligger farligt nära vår egen verklighet. Som får dig att tänka, och ifrågasätta dig själv, din omgivning, dina värderingar och din verklighetsbild. En resa inåt som verkligen behövs i dessa osäkra tider. Hatten av till Lunde.

Tidigare delar:

1. Binas historia  2. Blå  3. Przewalskis häst