MOTVIND
Författare: Butlher & Öhrlund
Antal sidor: 310
Första stycket: ”Kvinnan blev förvirrad stående på det kala trägolvet i sovrummet efter att ha varit på toaletten. De röda digitalsiffrorna på klockan på nattduksbordet visade 03.17. Hon huttrade till och slog armarna kring sin nakna kropp medan hon försökte förstå vad hon såg i det svaga ljus som sipprade in genom persiennen från gatlyktan. Hennes sängkläder var borta. Täcket, lakanet, kuddarna. Allt. Mer än så hann hon inte tänka förrän starka armar slöt sig kring hennes kropp och något illaluktande pressades mot hennes ansikte.”
HANDLING:
Jacob Colt, den skicklige men trötte kommissarien vid Europol i Haag, har inte gett upp sitt livs kamp: att sätta dit den man som förstört hans liv - Christopher Silfverbielke. När Colt en dag blir kontaktad av Silfverbielkes syster Anna, som ber honom att spåra upp och döda hennes bror, tvekar han därför inte.
Under tiden som Jacob och Anna smider planer funderar Silfverbielke på sin framtid. Snart tänker han lämna landet för gott. Hans exitplan hejdas emellertid av ett telefonsamtal. Pressen har upptäckt en koppling mellan Silfverbielkes företag TrioSoft och scientologerna, och aktiekursen sjunker som en sten. I ett slag är alla hans miljoner utraderade. Någon måste få sota för det. Silfverbielke beslutar sig omedelbart för att dra åt tumskruvarna på finansmannen Herbert de Wahl. Genom en djävulsk uppfinning kan han betrakta sitt offer medan denne spelar rysk roulett med döden.
Samtidigt har Silfverbielke det inte så dumt på fritiden. Iskall champagne, kokain och undergivna kvinnor piggar alltid upp. Och Maja Liif, den socialdemokratiska riksdagskvinnan som tidigare haft en affär med Christopher, blir lite förvånad men ändå smickrad när han plötsligt en dag tar kontakt igen. Ända tills hon inser att hon vandrat rakt i en fälla.
OMDÖME:
Har man läst de tidigare sex böckerna i en serie så nästan måste man ju läsa alla som finns kvar. Och efter att ha börjat hitta tillbaka till den ursprungliga spänningen i den förra boken ”Hämnaren” (efter att ha varit lite tråkigt och tradigt ett tag i böckerna ”Erövraren” och ”Uppgörelsen”) hade jag lite högre förhoppningar även på ”Motvind”, och det är tillbaka till sin rätta glans. Det är spännande, bra balanserat och får dessutom en helt ny grund i och med att Silfverbielke nu faktiskt får svettas lite när hans företag börjar raseras och pengarna tar slut. Har man levt med denna psykopat i alla dessa böcker är det otroligt skönt att se att det äntligen börjar gå lite illa även för honom. Man kan säga att karman äntligen har kommit för att bita honom i arslet! Som alltid är det väldigt oförutsägbart och man kan aldrig ana vem som kommer dö, eller lida, härnäst. Man kan inte låta bli att bli helt uppslukad av spänningen helt enkelt.
Full pott blir det dock inte för liksom tidigare böcker finns det aspekter som jag inte riktigt köper. Beteenden, reaktioner och vissa val som görs är helt enkelt inte trovärdiga. Att en kvinna skulle ha blivit så brutalt våldtagen att hon hamnat på psyket, för att sedan återhämta sig så pass att hon kan leva sitt liv igen, väl medveten om att mannen som utsatte henne för övergreppet lever och är på fri fot och enkelt kan hitta henne igen, skulle våga bo ensam i en vanlig lägenhetsbyggnad utan någon som helst säkerhet utan att ens ha ett titthål i dörren. Nej, det köper jag inte. Och detta är bara ett av många tillfällen som jag starkt reagerar på ologiska scenarion. Det blir i slutändan en liten irritation i läsandet, så denna del i serien får helt enkelt nöja sig med åtta i betyg.
