HÄMNAREN

 

 

 

Författare: Buthler & Öhrlund

Antal sidor: 307

Första stycket: ”Helen Westers ansiktsuttryck var obetalbart, Kristdemokraternas ledare log generat samtidigt som hon försökte dölja brösten med ena armen och sitt kön med det andra. Utan att hennes läppar rörde sig var det vädjande budskapet tydligt. Tack Gode Gud för att du kom. Jag vet inte vad det är för fel på dörren, hjälp mig ut!

HANDLING:

Christopher Silfverbielke - stjärnmäklare, mördare och psykopat - har frigivits ur fängelset och inlett en framgångsrik politisk karriär som kristdemokrat. Men på väg mot partitoppen måste han först undanröja några hinder för att återvinna svenska folkets förtroende och fullfölja sin plan.


Många är de som ska få smaka på hans vedergällning - inte minst Jacob Colt, den en gång så skicklige polisen vars familj Christopher krossat, som nu, trött och lätt alkoholiserad, smider sina egna hämndlystna planer vid Europol i Haag.


Till sin hjälp räknar Christopher systern Anna, som är skyldig honom mer än en gentjänst, men hon har något som hennes bror saknar - ett samvete. Och hon vill inte vara med längre.

 

OMDÖME:

Efter att ha varit lite trött på Silfverbielke ett tag var jag lite rädd för att författarna inte skulle kunna hitta tillbaka till den ursprungliga spänningen som höll mig i ett järngrepp i de första två  böckerna, men jodå nu börjar det hetta till igen! Spänningen är återigen på topp och det finns en fin balans mellan mord, sex och intriger. Sedan är det bara ett litet plus i kanten att Anna Nordin äntligen verkar ha skaffat sig en hjärna till denna del i serien. Konflikten mellan henne och Silfverbielke blir ännu en underhistoria att följa och även här är det otroligt spännande.

Författarna verkar dock fortfarande vara kvar i cliff hanger-träsket vilket jag inte är så förtjust i. Det är väl bara tur att jag har alla fortsättningar redan införskaffade och kan fortsätta direkt från en bok till den andra. Annars hade jag föredragit en dubbelt så lång bok med ett riktigt slut. Jag säger inte att cliff hangers inte funkar i böcker över huvud taget, men här känns det alldeles för fragmentariskt. Jag kan inte heller låta bli att ifrågasätta naiviteten och dumdristigheten som porträtteras. Jag förstår att det finns kvinnor som dras till farliga män och föredrar lite mer snusk i sängen än vad gemene fruntimmer vill ha, men är kvinnor verkligen såhär lättlurade och lätta att få i säng? Kanske i vissa fall men dessa böcker drar det verkligen till närapå absurdum. Så toppbetyg blir det inte, men det börjar klättra uppåt igen.

 

 
0 kommentarer