DEN OSYNLIGA FLICKAN
Författare: Lisa Jewell
Antal sidor: 343
Första stycket: ”Jag duckar och gömmer ansiktet i huvan. Framför mig ökar den rödhåriga kvinnan farten. Hon vet att någon följer efter henne. Jag skyndar vidare. Jag vill bara prata med henne, men jag kan se på hennes rörelser att hon är livrädd. När jag hör dämpade steg bakom mig saktar jag ner. Jag vänder mig om och upptäcker en gestalt som kommer allt närmare. Jag behöver inte ens se ansiktet för att veta vem det är. Det är han.”
HANDLING:
När Saffyre Maddox var tio år hände något hemskt och hon har burit med sig smärtan sedan dess. Mannen som hon trodde skulle läka henne gjorde inte det, och nu gömmer hon sig för honom, osynlig i skuggorna, medan hon tar reda på hans hemligheter. Hemligheter hon skulle kunna använda för att krossa hans trygga, mysiga liv.
Owen Pick är också osynlig. Han är trettiotre år gammal och har aldrig haft en flickvän, inte heller en vän. Ingen ser honom. Ingen bryr sig om honom. Men när Saffyre Maddox försvinner från gatan utanför hans hus på Alla hjärtans dag, tittar plötsligt hela världen på honom. Anklagar honom. Håller honom ansvarig. För han är precis den typen, eller hur? Lite obehaglig?
OMDÖME:
Jewell har sannerligen valt ett lite mörkare spår på sista tiden. Jag har varit tvetydig till hennes beslut att gå från psykologiska relationsromaner till thrillers (trots att jag har haft mycket gott att säga om hennes senare böcker också), men nu börjar det likna något slags mellanting. Det är spännande och ett thriller-baserat mysterium i bakgrunden, men det som är intressant är människorna, djupdykningen i det mänskliga psyket och vad som händer när det inte riktigt är som det ska. Det handlar om utsatthet, ensamhet och hopplöshet. Att vara vilsen i sig själv, att känna sig lite trasig, faran med att skapa förutfattade meningar och en slags hyllning till alla människor som ses som annorlunda, konstiga och på något sätt avvikande. Karaktärerna är formade i sann Jewell-anda, där alla är intressanta på sitt eget sätt, ingen är helt igenom ond eller god, alla har sina problem, alla har sina säregna egenskaper men ingen blir en klyscha. Även här börjar Jewell hitta tillbaka till sin sanna styrka. Det är förvisso spännande att ta reda på och följa om Owen har någonting med mysteriet att göra, men det sanna intresset ligger i att följa hans tankegångar, hans med- och motgångar och den resa han gör under handlingens gång. Jewell är ypperligt duktig på att bygga upp persongallerier som är lika trovärdiga som de är intressanta. Som alltid möts jag också av ett lättläst språk som håller läsaren fast genom ständiga frågetecken och små hintar.
Dock tycker jag att upplösningen i sig inte kändes speciellt märkvärdig. Ganska mjäkig i jämförelse med den spänning som tidigare byggts upp. Den verkliga twisten kommer istället snarare i de sista meningarna just när man tror att allt är över. Jag får liknande känsla som när jag läser böcker av Mattias Edvardsson (som vuxit fram som en expert på att just slänga iväg en sista käftsmäll när lugnet har lagt sig i slutet). Som alltid med Jewells senare böcker köper jag inte riktigt allting, men det fungerar ändå väldigt bra och jag gillar att hon börjar hitta tillbaka till sin forna glans där det är karaktärerna, deras relationer och innersta tankar som får ta störst plats. Det ska bli spännande att se vad hon hittar på här näst.