SOLSYSTERN
FÖRFATTARE: Lucinda Riley
ANTAL SIDOR: 754
FÖRSTA STYCKET: ”’Jag minns inte var jag var någonstans eller vad jag gjorde när jag fick reda på att min far hade dött.’ ’Okej. Vill du utveckla det?’ Jag stirrade på Theresa där hon satt i sin skinnfåtölj. Hon påminde mig om den sömniga sovmusen på tebjudningen i Alice i Underlandet, eller någon av hans gnagarvänner. Hon blinkade så ofta bakom sina runda glasögon och snörpte konstant med munnen. Hon hade snygga ben under den knälånga tweedkjolen och fint hår. Jag kom fram till att hon skulle kunna vara söt om hon ville, men jag visste att hon bara var intresserad av att se intelligent ut.”
HANDLING:
På ytan verkar Electra D'Aplièse ha allt: hon är vacker, rik och berömd. Men faderns plötsliga död har rubbat hennes redan sköra sinnestillstånd och hon dövar smärtan med alkohol och droger. Så får hon ett brev från en främmande kvinna som hävdar att hon är hennes mormor.
Sökandet efter hennes egen familjehistoria leder Electra till Afrika. År 1939 anländer Cecily Huntley-Morgan till Kenya efter att ha fått sitt hjärta krossat i New York. Där möter hon två människor som kommer att förändra hennes liv för all framtid: boskapsfarmaren Bill Forsythe, känd som den evige ungkarlen, och massajprinsessan Njala.
OMDÖME:
Jag har nu kommit fram till den sjätte delen i serien om 'De sju systrarna' och det är mycket som jag känner igen. Det är fortsatt som att kliva in i en egen liten värld, berättelsen är given ur både dåtid och nutid och till skillnad från tidigare delar där det historiska perspektivet alltid har varit med intressant än nutiden tycker jag här att Electra är minst lika intressant som Cecily. Kanske beror det på att Electra som person är så bitter, elak och nonchalerande vilket paradoxalt blir en trevlig brytpunkt mot allt det annars så sockersöta, overkligt omtänksamt och gulliga. Electra är ingen karaktär att egentligen tycka om, men hon står ut, både i historien och bland systrarna, och den resa som hon ändå gör mot att bli en mer sympatisk människa är fint gestaltad. Som alltid finns det också ett bra driv och trots sina riktigt saftiga sidantal, som gör denna del till den hittills längsta, känns det aldrig som att det blir för mycket. Visst hade man kanske kunnat banta ner den några hundra sidor utan att det hade gjort något åt handlingen, men sidorna flyger fram och det är i alla fall ingenting jag stör mig på under själva läsningen.
Som renodlad feel-good fungerar detta riktigt bra och jag kan inte låta bli att dras med i historien, men återigen slås jag av de otroligt tveksamma dialogerna. Det blir bara mer och mer påtagligt för varje del i serien jag läser och det börjar kännas lite mättat till den gräns att detta tvivelaktiga sätt att skriva dialoger på ett sätt som människor aldrig skulle prata med varandra börjar stjäla intresset från själva handlingen. Vilket är väldigt synd då detta är en serie med enorm potential. Men oavsett vad jag tycker om dialogerna har jag verkligen fastnat för denna serie och jag kan ju bara inte låta bli att läsa kommande delar. Det ska dessutom bli extremt spännande att se hur författaren knyter ihop denna omfattande historia med nästa del som också blir den sista.
Tidigare delar i serien om 'De sju systrarna':
De sju systrarna, Stormsystern, Skuggsystern, Pärlsystern och Månsystern
