SPEGELMANNEN
Författare: Lars Kepler
Antal sidor: 523
Första stycket: ”Genom klassrummets smutsiga fönster ser Eleonor hur den hårda vinden för med sig stoft längs vägen och tvingar träd och buskar att böja sig. Det ser ut som om en flod flyter fram utanför skolan. Grumlig och ljudlös.”
HANDLING:
En ung kvinna försvinner när hon är på väg hem från skolan. Fem år senare hittas hon mördad på en lekplats mitt i Stockholm. Via övervakningskameror lyckas Joona Linna spåra ett ögonvittne. När det visar sig att vittnet är en psykiskt sjuk man som inte har några som helst minnen av det han såg tar Joona kontakt med hypnotisören Erik Maria Bark.
OMDÖME:
Lars Kepler är sedan tidigare en stor favorit, eller två stora favoriter kanske man ska säga eftersom det är en pseudonym för två författare. Men vi kallar det för en för enkelhetens skull. Kepler är sannerligen en mästare på spänning och har en säregen förmåga att skapa stämningar som riktigt kryper under skinnet. Med Kepler är det alltid mer eller mindre klaustrofobiskt, mer eller mindre obehagligt, men alltid fantastiskt. Det är böcker man kan lita på, och trots att det har varit en liten svacka i mitten har det alltid hållit hög kvalitet, och det gör det fortfarande. Det är detaljrikt och handlingskraftigt. En typisk bladvändare med korta kapitel och rasande driv. Intrigerna är genomtänkta, dialogerna är trovärdiga och karaktärerna är intressanta. Denna gång inklusive en gärningsman som bjuder på en helt ny dimension av ondska.
Jag tycker fortfarande om Joona Linna. Han är principfast, en snubbe att lita på, men som fortfarande kan begå misstag. Komplex men simpel på något vis och jag känner att jag som läsare får lära känna honom alltmer för varje bok som går, och i ”Spegelmannen” möter jag hans mörkaste inre. Hans innersta farhågor att inte räcka till, och den skrämmande insikten att han faktiskt kanske inte löser mysteriet den här gången. Parallellt med Joonas arbete får jag följa de kidnappade flickorna, deras tankar och framför allt skräck. Det är grymt till den gräns att det gör psykiskt ont och lyfter en sanning som ändå ligger farligt nära dagens agenda kring utnyttjande av unga kvinnor och psykisk ohälsa. Men det är framställt på ett oerhört snyggt sätt utan att forcera.
Sammanfattningsvis som alltid en handling med många bottnar i sann Kepler-anda. Det är trovärdigt men alltid på gränsen till det otänkbara och bakom varje hörn väntar någonting ännu värre. Det är grafiskt och det är ibland överdrivet, men på något sätt hör det till och det gör handlingen starkare. Och känns ändå tyvärr som någonting som faktiskt skulle kunna inträffa i verkligheten, så hur överdrivet kan det egentligen vara? I slutändan är det också detta som gör Keplers romaner så ofattbart bra. Det går aldrig att ta ut svängen för mycket och Kepler utvecklar alltid nya kurvor och stup att ta sig utför. Och det bästa av allt är att det slutar med en cliffhanger som bara måste betyda att det kommer ännu en bok i framtiden!