BARA BÖCKER!

FÖRFATTARE: Camilla Grebe

ANTAL SIDOR: 416

FÖRSTA STYCKET: ”Är det inte märkligt hur en händelse, en sekund, med kirurgisk precision kan skära livet i två delar, stympa det och för alltid skilja nu från då? Det var lördagen den sextonde december 2000 som mitt liv för alltid förändrades. Det var då min familj slungades in i en malström av händelser som ingen av oss förmådde kontrollera eller ens hantera. Det var då allt började.”

HANDLING:

Maria är lyckligt lottad. Hon trivs med sitt jobb, hon älskar sin son, sin nye man Samir och - oftast - bonusdottern Yasmin. Men när Yasmin försvinner och Samir anklagas för att ha dödat sin dotter rasar Marias tillvaro.

Inte kan väl någon mörda sitt eget barn?

OMDÖME:

Grebe fortsätter som alltid att leverera! Denna gång skildras en familj mellan sanning och lögn och det är i slutändan lika mycket en psykologisk thriller som ett relationsdrama. Tankarna går lite till Mattias Edvardssons ”En helt vanlig familj” och ”Goda grannar”. Vem ljuger och varför? Vilka hemskheter kan en till synes oskyldig lögn egentligen leda till? Det blir en slags studie i vad en lögn kan få för konsekvenser och en handling som tydligt motbevisar ordspråket att ’det du inte vet har du inget ont av’. Det blir också en djupdykning i det mänskliga psyket och författaren undersöker noggrant varför vi skulle kunna agera som vi gör. Är alla lögner dåliga, eller finns det faktiskt lögner som är nödvändiga? Och vad är skillnaden mellan en lögn och en hemlighet? Det handlar lika mycket om att ljuga för andra som att ljuga för sig själv. Hela tiden finns aningar men ingenting är någonsin säkert och Grebe visar tydligt att hon bemästrar skrivtekniken att låta den riktiga handlingen ta plats mellan raderna. Den riktiga spänningen ligger som dold i det outtalade.

Detta må vara en fristående fortsättning men jag möts av en hel del kära återseenden, till exempel polisen Gunnar som vi mötte i ”Skuggjägaren”, Manfred som funnits med på ett litet hörn och profileraren Hanne nämns i förbifarten (men finns tyvärr inte längre i livet). Och visst funkar det att läsa alla delar i vilken ordning man vill, för i slutändan har dem sådana säregna personligheter. Självklart vet man att det är Grebe som skrivit dem, men hon gör det med en bredd som gör att varje del får sin egen ton och sin egen känsla. Svårt att förklara egentligen, det är bara att läsa. Som alltid med Grebe är det i alla fall alldeles lagom komplext, karaktärerna är alldeles lagom komplicerade och intrigen är alldeles lagom snårig. Handlingen verkar vara i ständig rörelse och rollerna är skiftande, vem är egentligen ansvarig, vad var det egentligen som hände, och vems lögner är det egentligen som satte igång allt det hemska? Karaktärerna är sådär underbart trovärdiga och dialogerna likaså och tack vare få karaktärer skapas en riktigt tät historia. Det finns ett otroligt flyt i berättandet och en nerv som inte är fullt påtaglig men som ändå finns där ständigt i bakgrunden. Som alltid hatten av för Grebe och jag längtar redan till nästa bok.

Tidigare böcker av Camilla Grebe:

Älskaren från huvudkontoret, Husdjuret, Dvalan och Skuggjägaren