BARA BÖCKER!

 

Författare: Johanna Nilsson

Antal sidor: 284

Första stycket: ” ’Där mitt barn, blir du fri’, förklarar mormor. Jag nickar och längtar. ’Syster Ragnhild sitter böjd över böcker och skrifter hela dagarna. Hon är klok som inte bara en bok utan hundratals. Bläck stänker upp i hennes fromma ansikte, när hon sitter och skriver brev till sina kristna systrar även utanför landets gränser. Hon har varit i Rom! Hon kan läsa latin och även grekiska! Man blir sådan som nunna. Då hon arbetat klart för dagen sitter hon och ber och mediterar eller går ut och plockar kryddor och blomster i klosterträdgården. Hon slipper eländet med karlars kletande händer och tungt barnafödande.’ ”

 

HANDLING:

Unga Hedvig drömmer om en annan tillvaro än den som erbjuds henne på Ransta gård i 1500-talets Sverige. Ända sedan barnsben har hon önskat sig ett liv i frihet, utan någon man som bestämmer över hennes framtid. Uppmuntrad av sin mormor har hon därför bestämt sig för att gå i kloster. Men planerna ändras abrupt då Hedvig tvingas fly från sin hembygd. Hon färdas genom ett rike präglat av den danske kung Kristians grymheter.

På sin resa möter hon en ung man, som även han är på flykt. Han kallar sig för Gösta. I största hemlighet delar de en natt i Dalarna. Men redan nästa dag skiljs deras vägar åt. För Gösta leder stigen rakt till den svenska tronen. Men Hedvig har svårt att hitta rätt och stunden de hade tillsammans förföljer henne. Hur klarar man sig i livet med en ständig saknad? Hur många förluster orkar en människa bära innan hon går sönder inifrån och blir till skärvor?

 

OMDÖME:

Denna serie har verkligen åkt berg- och dalbana för mig, med både toppar och dalar, och ”Skärvornas drottning” hamnar i slutändan någonstans i mellanskiktet. Det kvinnliga perspektivet är fortsatt framträdande och det är i sig självt förbannat intressant att få läsa om kvinnors förhållanden under denna svåra dåtid. Tiden har kommit fram till Gustav Vasa och det är sannerligen en tid av stor förändring. Oroligheterna ligger som i luften för alla, men som alltid är det kvinnorna som får ta de största motgångarna. Jag skulle inte påstå att vare sig karaktärer eller miljöbeskrivningar är någonting speciellt och tyvärr faller betyget ganska mycket kring att handlingen cirkulerar starkt kring enbart Hedvig och svårigheten att avgöra huruvida hon är lite tokig i huvudet, eller svagsint som det kallades då, eller inte.

Överlag har jag svårt att engagera mig i karaktärerna, vilket ofta är en stark anledning till att jag inte riktigt fastnar för en bok. Det är väldigt få som får någonting annat än en snabb biroll och tyvärr har jag svårt även för dessa. Hedvig får jag aldrig riktigt grepp om och hennes utsvävande tankar skapar tyvärr mer förvirring än intresse för min del. Denna ständiga inre dragkamp om hennes sinne tar inte tag i mig, det blir istället lite tjatigt efter ett tag. Men visst blir jag oundvikligen engagerad när hon råkar ut för händelser som får blodet att koka. Jag får någon slags grundläggande sympati för henne, men i slutändan läser jag igenom ”Skärvornas drottning” utan att riktigt ta med mig någonting när den är slut. Den blir som en slags aptitrensare, en mellanakt till kommande del, men som självständig roman tycker jag tyvärr att den var ganska svag.

Tidigare delar i serien 'Släkten':

Blandat blod, Sigrids hemlighet, Tempelbranden, Helenas hämnd, Drottningkronan, Ringens gåta, Stenhuggarens dotter, Falkens döttrar, Skuggornas tid, Midsommarbrud