SPINDELN
FÖRFATTARE: Lars Kepler
ANTAL SIDOR: 543
FÖRSTA STYCKET: ”Margot Silverman hör hovarna smattra mot det flisade träet när hästen galopperar fram på elljusspåret. Himlen är svart och augustiluften kall. Träden sveper förbi och mörknar, försvinner helt och fångar sedan upp det första ljuset från nästa lyktstolpe. Margot är chef för polisens nationella operativa avdelning och rider på Värmdö fyra gånger i veckan för att tömma huvudet på tankar och hitta tillbaka till sig själv. Hennes puls stegras av det höga tempot. Hästen störtar fram på den smala banan.”
HANDLING:
För tre år sedan fick Saga Bauer ett vykort med en hotfull text om en pistol med nio vita kulor - varav en väntar på Joona Linna. Det stod att hon var den enda som skulle kunna rädda honom. Hon visade kortet för Joona, men tiden gick och hotet bleknade som en meningslös provokation. Fram till nu.
En säck med en nästan fullständigt upplöst kropp hittas fastsurrad i ett träd i Kapellskär. På mordplatsen återfinns en mjölkvit patronhylsa. Via komplicerade gåtor börjar en bestialisk förövare ge polisen möjligheten att stoppa serien av mord. Joona Linna och Saga Bauer kämpar sida vid sida för att lägga pusslet och rädda de utsedda offren innan det är för sent. Den våldsamma jakten blir alltmer desperat. Kanske är denna seriemördare omöjlig att stoppa, kanske sitter de redan fast i spindelnätet.
OMDÖME:
Lars Kepler är en tidigare storfavorit hos mig, oavsett om betyget svajar en del blir jag aldrig besviken. Serien om Joona Linna har alltid en hyfsat hög lägstanivå. ”Spindeln” är inget undantag. Det är grafiskt, högt tempo, vibrerande spänning och både Joona och Saga står som stadiga stöttepelare genom handlingen, trots att de i denna del av serien verkligen visar sig som mest sårbara och hjälplösa. Några skulle argumentera för att beskrivningarna blir för påträngande (någonting som nästan blivit ett signum för Keplers böcker) men jag anammar detta med stort engagemang. Det är blodigt och äckligt, ibland på gränsen till makabert. Det går att känna, höra och lukta vad som händer. Visst kan detta gå till överdrift, vilket till och med jag har erkänt att svagt hålla med om i tidigare delar, men här fungerar det väldigt bra.
Om något blir upplösningen aningen rörig, på gränsen till att det känns som om författaren försöker lite för mycket. Trots detta knyts alla trådar ihop väldigt bra och det är många frågetecken från tidigare delar som blir besvarade. En lång resa får ett slut och jag tycker att historien håller hela vägen. Nu väntar jag spänt på att se vad Kepler hittar på härnäst.
Annat av Kepler:
Hypnotisören, Paganinikontraktet, Eldvittnet, Sandmannen, Stalker, Kaninjägaren, Lazarus, Spegelmannen
