BOKLEXIKON / EN LISTA

Nu när jag fått ihop en hel del ord till mitt boklexikon tänkte jag skriva upp en liten lista. Allteftersom jag hittar fler ord tänker jag mig att denna lista fylls på. Något naturligt slut vet jag inte om det blir. Något i stil med "nu har jag så många ord så nu är jag nöjd och skriver inte upp några fler" har jag inte tänkt mig. Jag kommer leta ord till mitt boklexikon tills jag fullständigt tappat intresse för bloggen i sin helhet och stänger ner den. Eller tills internet kraschar. Vilket som än inträffar först. 
 
 
Abibliofobi - rädslan av att inte ha någonting mer att läsa; att det man läser ska ta slut.
Bibliobibuli - en person som läser för mycket.
Bibliofagist - en ivrig och smått galen läsare.
Bibliofil - bokälskare; någon som finner glädje och frid när den håller i en bra bok.
Bibliofobi - rädsla för böcker.
Bibliolatri - en överdriven kärlek för böcker.
Biblioman - en person som lider av bibliomani.
Bibliomani - bokvurmeri; en sjuklig drift att samla böcker.
Carpe librum - fånga boken.
Librocubicularist - en person som läser i sängen.
Logofil - en person som älskar ord.
Logofobi - rädsla för ord.
Logolepsi - en besatthet av ord.
Scripturient - en krävande passion för att skriva.
Sesquippedaliofobi - rädsla för långa ord.
 
0 kommentarer

ERÖVRAREN

 

Författare: Buthler & Öhrlund

Antal sidor: 351

Första stycket: ”Christopher Silfverbielke såg grindarna öppnas. Han tog några steg ut i friheten, stannade, blundade och andades in den friska luften genom näsan. ´Ska du komma nu då, vi har bara en halvtimme på oss?´ Ledsagarens röst avbröt hans tankar. ´Visst.´ Christopher gjorde Jocke Hansson sällskap och de gick längs grusvägen mot skogen. Silfverbielkes tankar var långt borta men han tvingades snart tillbaka till verkligheten. ´Förresten, vettu, så var jag ruggigt nära en storvinst på V 75 häromdan. Hade Asterix Hornline bara skött sig så hade jag inte stått hära nu. Näru, hade jag vunnit den dära miljonen så hade dom fått klara sig utan mig. Nu blev de bara två tusen och…´ Bla, bla, bla. Ännu en raketforskare som inte kommit längre i livet än att passa galningar på hispan. Vilken jävla tragedi.”

 

HANDLING:

Psykopaten och seriemördaren Christopher Silfverbielke har med skrämmande medel lyckats bli frigiven från den slutna psykiatriska vård han dömts till. Nu är han tillbaka med nya djävulska planer i sinnet. I tv-rutan ler han mot det svenska folket och säger: "Tack - och förlåt!" En ny mardröm kan börja.

 

OMDÖME:

Vid mitt första möte med Silfverbielke blev jag riktigt imponerad. Det var en karaktär och ett skrivande som jag aldrig tidigare upplevt i skrivande form. Det var genomtänkt, spännande, innovativt och gripande. Men allteftersom jag läst fortsättningen i serien tycker jag böckerna tappar lite för varje del. Det är inte lika spännande längre, psykopatin som varit den tidigare röda tråden som hållit ihop handlingen börjar halta lite. Det blir faktiskt nästan lite tråkigt på sina ställen. Som jag nämnt i tidigare delar i serien så tycker jag inte alls om karaktären Anna Nordin. Hon blir bara mer och mer konstig och nu är det fler karaktärer jag börjar ifrågasätta. Ofta tänker jag ”beter man sig verkligen så här i verkligheten!?” och till slut tar det ner själva läsupplevelsen, när allt man gör är sitter och undrar om det man läser verkligen är logiskt.

 

Sedan har författarna övergått från ett slags komplett skrivande, där bokens delhandling faktiskt slutar på sista sidan, till att avsluta med cliffhangers. Jag vet inte om jag tycker om det. I slutändan känns det som om författarna börjar få slut på idéer och kanske borde sätta punkt för serien, men istället delar de upp handlingen i flera böcker och fyller ut så mycket de bara orkar. Det känns inte fulländat längre. Jag kommer behöva läsa de kvarvarande böckerna i serien, dels för att jag på ett sätt bara måste för att jag redan kommit så långt i handlingen, dels för att se om detta haltande faktiskt kan ta fart igen. Kanske kan författarna gnugga igång fantasin och återigen väcka intresset för Silfverbielke. Men denna bok i serien förtjänar enligt mig inte mer än medelbetyg.
 
 
 
0 kommentarer

KATARINAS BOK

 

Författare: Maria Gustavsdotter

Antal sidor: 390

Första stycket: ”Katarina Morlandeus stod utanför kvarnen i Assmunderöd och väntade på skjuts hem till Morlanda prästgård. Hon hade gått över vägen från gästgivargården där hon sovit och vände nu likt en vårblomma sitt ansikte mot solen. I skuggan var det svalt. Från kvarnen hördes röster och skratt och stenarnas entoniga sång som blandades med plasket från skovelhjulen.”

 

HANDLING:

Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen.


Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe.

 

OMDÖME:

Efter att ha läst ”Ulrikas bok” blev Maria Gustavsdotter snabbt en av mina favoritförfattare inom den historiska genren, och jag kan med glädje säga att ”Katarinas bok” håller samma höga standard. Återigen får vi en gestaltning av 1600-talets Sverige ur ett starkt kvinnligt perspektiv. Det är engagerande och upprörande och ibland helt befängt att tänka sig att detta var den faktiska situationen för kvinnor under den tiden. Hur man som kvinna skulle synas men inte höras, veta sin plats och sågs som någonting fint men dumt, som inte fick tänka för mycket och bara skulle finna sig i att giftas bort med gamla gubbar och föda barn på löpande band. I denna del av handlingen får vi också en starkare bild av det rådande kriget med svensken och misären som följde i dess spår. Man behöver inte alltid vara en direkt del av kriget för att tvingas ta dess konsekvenser och kvinnorna i denna bok blir ett tydligt exempel på detta.

 

Författaren är också skicklig på att hoppa mellan perspektiv och karaktärer och trots att vi nu främst får följa en annan syster än i förra boken får vi ändå se Ulrikas fortsatta liv efter första bokens slut. Trots att handlingen ”byter syster” stannar den ändå till viss del kvar hos den förra. Vi får också följa brodern Magnus och andra manliga karaktärer som man fick lära känna i första boken. Detta antar jag fortsätter i efterföljande böcker ”Ebbas bok” och ”Ylvas bok” som jag med glädje ska läsa i framtiden. Jämför jag ”Katarinas bok” med ”Ulrikas bok” måste jag ändå erkänna att Ulrika var strået vassare, och bara därför halkar Katarina ner en poäng.


 
 
 
 
0 kommentarer