SKUGGORNAS TID
Författare: Agneta Arnesson Westerdahl
Antal sidor: 363
Första stycket: ”Sommaren 1349 var mycket kall, och på Lödösehus gick kung Magnus Eriksson fram och tillbaka över golvtiljorna. Han var blek och kände sig uppgiven efter att ha läst igenom ett pergament som han lade ifrån sig på skrivbordet. Ett sändebud från Norge hade stormat in under kvällen, och det som stod i brevet var fasansfull läsning. Den stora döden hade drabbat rikets västra del Norge, och av allt att döma var pesten på väg österut mot Sverige.”
HANDLING:
I Agneta Arnesson Westerdahls fristående roman Skuggornas tid möter vi den högättade Elin år 1350. Hennes man och barn har som så många andra fallit offer för digerdöden och dagarna präglas av sorg och hunger. När Elins vägar korsas av den föräldralösa flickan Unni fylls gården med nytt liv och förrådet av mat växer.
Men Unni, som är van att gå sin egen väg och bär på svåra minnen, har svårt att anpassa sig till ett liv nära rikets tron. Nära ett decennium senare drar den andra pestvågen in över landet år 1359. Nya offer skördas och Unni som befinner sig i kloster får hjälp att ta sig över till Gotland dit Elin flyttat. Här är de båda sedan bosatta när Valdemar Atterdag år 1361 invaderar ön.
OMDÖME:
Efter att betygen har hamnat lite här och där är jag nu framme vid den nionde delen i serien ”Släkten” (Tidigare delar: Blandat blod, Sigrids hemlighet, Tempelbranden, Helenas hämnd, Drottningkronan, Ringens gåta, Stenhuggarens dotter och Falkens döttrar) och nu börjar det ta fart igen med ”Skuggornas tid” som den bästa delen hittills! Det finns återigen karaktärer att engagera sig i, trovärdiga dialoger, historiska fakta, rasande spänning och en otroligt stark skildring av medeltiden. Denna mörka, pesthärjade, oroliga tid som människor mot alla odds faktiskt lyckades överleva. Språket är otroligt lättläst trots vissa inslag av tidstypiska talspråk och jag sitter som klistrad vid denna historia. Det är så mycket som händer, så mycket att bli arg över, så mycket att vara tacksam över där jag sitter varm och go i min soffa, inomhus, med kläder på kroppen och mat i kylskåpet. För Elin och Unni är det istället en tid när ingenting är säkert, det var farligt att resa både via land och vatten, det var fattigdom och svält, pesten härjade titt som tätt, kungar och lojalitet byttes ut från dag till dag, ingen gick att lita på, krig var en del av vardagen och att vara kvinna var svårast av allt.
Jag har absolut ingenting att klaga på och denna del svingar snyggt över ansvaret till nästa del i serien som jag bara hoppas kan upprätthålla denna nya kvalitet.