BLODLOKAN
Författare: Louise Boije af Gennäs
Antal sidor: 443
Första stycket: ”Smärtan var outhärdlig. Den hade en färg: röd utåt kanterna och vit i mitten, och den hade slagit sig ner inne i hans huvud. Det gick inte att förstå om hela kroppen fortfarande hängde ihop med hans hjärna eller om enskilda kroppsdelar hade avlägsnats. Lukten av blod – hans eget – var överväldigande och äcklande. Han torrhulkade, men det fanns inget maginnehåll kvar att spy upp.”
HANDLING:
Efter att Saras pappa dör i en mystisk eldsvåda flyttar hon från Örebro till Stockholm för att starta ett nytt liv. Till en början går allt nästan för bra: kaféjobbet byts mot en anställning på pr-byrå och det torftiga rummet i förorten ersätts av en lyxig lägenhet på Östermalm.
Men snart utsätts hon för märkliga och obehagliga händelser, och hotet mot Sara och hennes familj känns alltmer påtagligt. Det blir uppenbart att någon tror att hon har den avgörande nyckeln till något viktigt men vem? Och till vad?
OMDÖME:
Jag har hört mycket positivt om Motståndstriologin och kände att det var ett naturligt val till bokhyllan. Och jag kan förstå varför den blivit så hyllan. ”Blodlokan” var en riktigt tät och läskig thriller. Det börjar som en lågmäld historia om en helt vanlig tjej som flyttar till storstan och börjar sitt nya liv – men snart inser man att någonting är väldigt fel. Till slut går ingen att lita på och allting utvecklas till den enskilda människans kamp mot stormakten. Mörkläggning bland styrande makter i samhället går som en röd tråd genom hela historien men tar aldrig över, det är alldeles lagom med politik och intriger. Detta varvas in i berättelsen genom autentiska artiklar från tidningar och nyhetssidor och trots att det stoppar upp läsningen en aning fungerar det ändå hyfsat bra. Allt som allt blir det en spegling av dagens samhälle där till och med aktuella situationer så som #Metoo-upproret finns med och den underliggande meningen hyllar ett starkt civilkurage och att våga stå upp mot maktmissbruk och orättvisor. En väldigt fin balans mellan fiktion och verklighet skapar en närapå klaustrofobisk känsla som resulterar i en riktigt saftig bladvändare som riktigt kryper under skinnet.
Men allting är inte perfekt. Sara är lite väl blåögd och naiv trots att hon ska framstå som väldigt skarp och intelligent. Dialogerna är lite för utdragna och fortsätter ibland i vad som känns som en oändlighet trots att de hade kunnat lösas på plats. Lite som i filmer när man hela tiden sitter och skriker att alla ska ”tala ur skägget”! Om något fungerar det i alla fall lite bättre i bokform. Tar man ett steg tillbaka och betraktar allt som verkar orimligt är det mycket som skaver, men jag köper i viss mån allting ändå, mest på grund av ihållande spänning, obehag och det rasande tempot. Det är definitivt en serie jag vill fortsätta läsa, om inte annat för att få reda på alla frågetecken som lämnades i slutet av denna.
