AKUTBJÄLLRAN
Författare: Karin Brunk Holmquist
Antal sidor: 231
Första stycket: ”Systrarna Julia och Elsa Nilsson satt allvarliga i väntrummet hos advokat Jörgensson i Ystad. Den svarta skinnsoffan var djup och ingen av dem nådde ner med fötterna till golvet. Benen hängde som magra pendlar över soffkanten. De satt nära varandra och höll handväskorna hårt i knäet. Julia hade tjockt, grått kortklippt hår, medan Elsas gråa hår var tunt, nästan som sockervadd. Hon hade på ett tunt hårnät för att hålla det i styr.”
HANDLING:
Att ha tillräckligt är lycka, att ha mer än tillräckligt är olyckligt - det är ett ordspråk systrarna Elsa och Julia Nilsson gärna skriver under på. När advokat Jörgensson läser upp kusin Ullas testamente tror de inte sina öron, och de blir inte lugnare när Ullas före detta särbo dyker upp och vill ha äggkopparna han blivit lovad. Rykten börjar surra när Julia av misstag stoppar en femhundring i bössan hos Leif Handlare och syskonkärleken sätts på prov när Elsa visar sig vara alltför lättflirtad.
Tack och lov har de akutbjällran hängande utanför ytterdörren, när de ringer i den kommer grannen Ragnar till undsättning som ett skott. Och det kommer behövas!
OMDÖME:
”Akutbjällran” var en sådan där klassisk feel-good, en slags blandning mellan ”Hundraåringen”, ”Damen som köpte en buss” och ”Kaffe med rån”, med inslag av lite Fredrik Backman. Allting är väldigt charmigt, språket är kort och koncist med mycket humor som verkligen fastnar. Det är ett porträtt av en liten, svensk landsort och den småstadsmentalitet som finns när det uppkommer rykten om pengar och kärlek. Det är inga yviga gester eller storslagna scener, istället är det små detaljer och vardagliga betraktelser som gör handlingen värd att följa. Julia och Elsa är riktigt söta, sådär lite tafatta och vimsiga tanter som känner sig som bönder i storstan och för första gången lär sig hur man ringer ett samtal med en mobiltelefon. De är så otroligt mänskliga och en viktig grundsten för handlingen. Romanen blir nämligen som ett slags utdrag ur ett livspussel: vi kommer in mitt i historien och vi lämnar den mitt i historien. En snabb inblick, ett slags brottstycke, som trots få sidor ändå känns tillräckligt. Vi får följa Julia och Elsa under en kort stund och lära vad vi kan. Att det aldrig är för sent att ta vara på livets små glädjeämnen, och att gamla människor minsann kan de också!
Allt som allt är det en hyfsat underhållande och lättläst liten historia som ger upphov till en del eftertanke. Ingenting fantastiskt, ganska lågmält, men fortfarande en mysig liten historia som ändå är värd att läsa. ”Akutbjällran” har i alla fall väckt mitt intresse för Brunk Holmquist och jag ser fram emot fler brottstycken av författaren.