DET ANDRA ANSIKTET
Författare: Mari Jungstedt
Antal sidor: 373
Första stycket: ”Planet av modell Cessna 182 med plats för fyra personer skakade så att man skulle kunna tro att det var på väg att brista och falla isär vilket ögonblick som helst. Piloten gasade motorn till det yttersta för att komma upp i rätt varvtal och påfrestningen kändes tydligt i den lilla flygmaskinen. Ännu stod de på startbanan och väntade på klarsignal för att få lyfta medan piloten checkade av säkerhetsföreskrifterna; kontroll av roder, klaff, instrumentbräda, oljepump, cylindertemperatur. Dånet gjorde det omöjligt att föra ett normalt samtal. Ville passagerarna något var de tvungna att skrika till varandra.”
HANDLING:
Just när sommaren har slagit ut i blom skakas den fridsamma kustorten Ljugarn av ett uppseendeväckande mord. Offret är den kände konstnären och småbarnspappan Henrik Dahlman som hittas död och fastbunden i sängen i sin sommarstuga.
När ett liknande mord begås på fastlandet dras kriminalkommissarie Anders Knutas och kollegan Karin Jacobsson in i en intensiv utredning samtidigt som deras kärlek prövas på allvar. Reportern Johan Berg bedriver egen spaning på ön - vilket kommer att försätta honom i livsfara.
OMDÖME:
”Det andra ansiktet” var min första upplevelse av Mari Jungstedt, men jag vet inte om jag skulle kalla det för en upplevelse i slutändan. Gotland som bakgrund framträder starkt och tydligt och känns som en väldigt bra miljö att bygga en deckare på. Överlag skulle jag kalla den för en väldigt klassisk deckare. Den är snyggt uppbyggd med skildringar från dåtid, nutid och dessutom passager i jag-form utifrån mördarens direkta perspektiv. Vissa psykologiska inslag är starka där författaren på ett skickligt sätt lyckas spegla människans rädsla för att bli lämnad ensam och övergiven. Liksom Camilla Läckberg är Mari Jungstedt en deckarförfattare för massorna. Det är lättläst, allting passar ihop och upplösningen kommer fort och smärtfritt. Men liksom Läckberg saknar jag det där engagemanget som skiljer en deckare från en annan.
Det är varken innovativt eller särskilt spännande. Jag knyter ihop trådarna alldeles för snabbt, karaktärerna är väldigt distanserade och jag känner inte att jag får kontakt med någon av dem. Historien och mysteriet finns där men väcker tyvärr inga känslor över huvud taget. Sedan blir jag mer än smått irriterad över alla tydliga stereotyper som framträder, speciellt bland kvinnorna. Allt som allt blir jag förvånad när jag inser att detta är författarens trettonde bok i serien! Kanske passar den bra för den slöläsande semesterfiraren som tack vare semestern har ett ovanligt öppet sinne och finner det mesta fantastiskt, men jag är allt annat än imponerad.
